Som motmedel mot andlig fetma rekommenderar jag läsning av poeten och tiggarmunken Ryokan (1700-t, Japan). Här ges glasklara stämningar av ensamhet i precist tecknade landskap. Årstiderna växlar, väder kommer och går, stunden på dygnet varierar, ty det är alltid en stund på en plats som dikten öppnar sig mot, och läsarens egen närvaro slås upp på vid gavel ut mot ett landskap här och nu och in mot den snabbt förbisprungna förnimmelsen av ren existens.
Det är för mig varje gång en glädje när jag tar upp läsningen av Ryokan. Redan 1990, när jag köpte boken i en liten boklåda i ett zenkloster i Loiredalen ville jag översätta hans livsbejakande poesi och anspråkslösa hållning. I Bottna bulletin publiceras under rubriken Ryokan i Bottna utvalda poem av Ryokan, i svensk tolkning efter den franska utgåvan Ryokan – le moin fou est de retour, Moundarren 1988.
Bottna en snöig januaridag 2016
Catharina Göransson
Min halvfärdiga koja ligger gömd i en skog av bambu, i öster
tusen toppar, tiotusen raviner och inte ett spår av människa
natten lång brinner en klabb pinjeved på härden
sittande på golvet hör jag bara vinden och snön, hur den slår mot det kalla fönstret