Den japanska munken Ryokan tillbringar tolv år i zenklostret Entsu där han följer Kokusens undervisning. Han studerar också den klassiska kinesiska och japanska poesin och praktiserar kalligrafi. När Kokusen dör 1791 lämnar den nu 34-årige Ryokan sin trygga plats och position för att i tio års tid vandra som tiggarmunk i provinserna.
Ryokan har lämnat efter sig utsökt kalligraferade poem. De förmedlar intryck från det enkla liv han lever – utan begränsning, som han säger i dikten nedan – och årstidernas gång i den storslagna japanska naturen. Att läsa Ryokan rekommenderas som motmedel till konsumism och stress.
Tolkning till svenska från den franska utgåvan Ryokan – le moine fou est de retour, Moundarren
Bottna 1 juni 2016
Catharina Göransson
ensamhet, våren redan slut
tystnad, dörren alltid stängd
murgröna och bambu skjuter upp sina skuggor mot himlen
tiotusen intrasslade grässtrån sväljer varje steg
min påse och min skål förblir hängande på väggen
på härden rökelse utan rök
utan begränsning, i en domän bortom den vulgära världen
natten igenom gökens rop