in bottnabulletin #9

Dialektspalt nr 2 – Bärorden

Nu är våren snart här och då blir det dags för mig att hämta ett par vinbärsavläggare hos Margareta Blomberg Isacsson som vi förberedda i höstas. Sen tidigare har jag fått en krusbärsstickling av henne, och det leder mig osökt in på temat för denna dialektspalt: våra bär!

Just krusbär heter stickelbär i bohuslänskan, och uttalet varierar över landskapet, från stekklebär, stekkelsbär till stikkelbär. I det sistnämnda exemplet uttalas l som ett tjockt l. I våra trakter har jag upptecknat formen stikkelsbär men också en dialektal uttalsvariant av det standardspråkliga ordet:  krussbärr.

Tyssling är det bohuslänska och dalsländska ordet för lingon. Eftersom s-ljudet åtföljs av ett l uttalas det förmodligen regelmässigt med ett sje-ljud (jämför med sje-ljudet i standardspråkliga ordet fors), även om jag mest har upptecknat uttalsformer med vanligt s-ljud i vår trakt. Dialektens tyssling avser oftast själva bäret men kan ibland också innefatta riset. De sammansättningar jag stött på är tysslebär och tysselsnår. Jag har också stött på den dialektala benämningen kröser för samma bär.

Blåbär heter samma sak i dialekten som i standardspråket, detsamma gäller för kråkbär men med det bohuslänska uttalet krågebär. Annat är det med bringebär som liksom i norskan är benämningen på hallon. Även smultron har ett annat namn i bohuslänskan, nämligen jordbär, där rd-ljudet uttalas med ett tjockt l. Jordgubbar finns också i Bohuslänskan men uttalas med tjockt l och ö-haltigt u, alltså jolgôbbar. Det standardspråkliga odon kallas i våra trakter för öbär.

Slånbär intar en liten särställning i dialekten. Dels finns ett namn för det enskilda bäret, slåba (uttalas med sje-ljud), istället för att prata om en grupp bär. Dels är det femininum, till skillnad från andra bärord som är neutrum. Dels har ä-ljudet i bär stundom övergått till ett e-ljud. Sammansättningar som jag upptecknat är slåbetorne ’slånbärstörne’, ’slånbärsbuske’ och slåbevin ’slånbärsvin’.

Jag har också stött på det dialektala glasbär som uttalas med ett långt, slutet a-ljud, alltså inte som det standardspråkliga uttalet för glas. Utifrån dialekttalarnas beskrivningar har jag fortfarande inte begripet vad detta är för slags bär. Om någon vet får ni gärna kontakta mig på jesper@jespgunn.se

Ur ett grammatiskt perspektiv är (nästan) alla bär-orden neutrum som i standardspråket, dock faller e:et i bestämd singularis och uttalas med ett långt ä, alltså bärt. Att göra tvärtom, uttala ordet med ett kort ä och långt rt, gör att betydelsen blir en helt annan, nämligen den bestämda formen i singularis av ordet berg (uttalas som standardspråkets namn Bert).

För orden slånbär och krusbär har jag med all säkerhet upptecknat ett uttal av ordet bär med ett långt r-ljud, alltså bärr. I slånbärets fall också ett kort ä som angränsar mot e och allt som oftast övergått till ett e-ljud, alltså något i stil med berr, vilket kraftigt skiljer sig från det regelbundna mönstret.

Tiden då bären ska plockas kallas helt enkelt för bäretier ’bärtider’.

Den som är intresserad av andra dialektala ord för lingon kan läsa mer här:

http://dialektologisallskapet.se/September%202009%20-%20Gerd%20Eklund%3A%20M%C3%A4nsklighetens%20gudag%C3%A5va

Jesper Gunnarsson