Ingen kan undgå faktumet att klimatfrågan är en ödesfråga för alla oss på jorden. En fundamental del av klimatfrågan är andelen koldioxid i atmosfären, som de senaste århundradena har höjts mer än någonsin. I de diskussioner som förs för att dämpa klimatförändringarna är hur vi kan binda kol till jorden i naturliga kolsänkor en viktig ingrediens.
En kolsänka eller kolinlagring är ett ställe som binder kol så att det hindras från att förenas med syre och bli till koldioxid som sedan slinker ut i atmosfären. De huvudsakliga kolsänkorna är världshaven och den växande vegetation en. Båda urlakar kol från atmosfären genom att biomassan använder kol vid sin uppbyggnad såsom plankton och träd . Träden på planeten har en avgörande roll när det gäller att binda koldioxid. Växter tar upp luftens koldioxid och använder den som byggstenar för att växa både under och ovan jord. När koldioxid binds i rötter, gräs och träd kallas detta för kolsänka eller kolinlagring. På så sätt bidrar växterna och även haven till att begränsa växthuseffekten. Studier visar att massiva trädplanteringsinsatser världen över kan minska den globala uppvärmningen. (läs mer på tex:
https://www.theguardian.com/environment/2019/jul/04/planting-billions-trees-best-tackle-climate-crisis-scientists-canopy-emissions )
Vad kan vi göra här och nu?
Satsa på hållbart hyggesfritt skogsbruk och sk naturnära skogsskötsel istället för totalavverkning och kalhuggning. Med plantering av lövträd, diversifiering av trädarter för att bättre stå emot stormar, eldsvådor, torka mm. Genom att skydda gammalskog i området, och verka för skogsturism/rekreation i skogen.
Gynna den biologiska mångfalden. Hur kan vi öka den biologiska mångfalden omkring oss? Några exempel: genom att restaurera och anlägga nya våtmarker och andra habitat för biologisk mångfald, restaurera åkerkanter och diken, skapa och hävda äng, återskapa förstörda landskap genom förändrat brukande av marken.
Utveckla ett regenerativt jordbruk, och gynna lokal livsmedelsförsörjning.
Ekologiskt odlad jord fungerar som kolsänka och binder koldioxid, genom att koldioxiden fångas upp ur atmosfären och omvandlas till humus. Det är Rodale-institutet i Pennsylvania, USA, som under 22 år jämfört ekologisk odling med konventionell. Försöken visar att ekologisk odling bygger in koldioxid i jorden, medan konventionell odling påskyndar frigörandet av koldioxid från jorden till atmosfären. Framför allt är det organiskt material, huvudsakligen bestående av kol, som ökar i jorden. I den konventionella odling som ingår i försöket har däremot matjordens innehåll av kol minskat.
Utmaningen nu är att göra jordbruket globalt såväl som lokalt till en kolsänka istället för som nu att det utgör en kolförlust. Med minskad plöjning, utvecklat användande av täckgrödor, och marktäckning med skörderester kan kolupptaget dramatiskt förändras och höjas. Den biologiska mångfalden kommer också med dessa åtgärder att öka.
Att ställa om till ett regenerativt bruk av jorden skulle innebära ett återskapande av matjorden och andra naturresurser. Som att odla mer perenna grödor som binder kol i jorden, och som kan bidra till kolsänkor. Fokus bör vara på att nu bygga upp jordarna, som med det industriella konventionella monokulturella jordbruket utarmats globalt sett. Bruket av konstgödsel, pesticider och herbicider, som fört med sig erosion, kompaktering av jorden och läckage av näringsämnen har resulterat i minskat biologiskt liv i jorden, där bla daggmaskar idag är hotade. Förstörelsen av matjorden är en av mänsklighetens stora utmaningar idag. Det är även en utmaning här lokalt, då jorden även där den drivs ekologiskt plöjs och harvas varje år med näringsläckage och erosion som följd. Vilket bidrar till att det livsviktiga matjordsskiktet utarmas. Att gå från monokulturer till polykulturer, att byta ut ettåriga växter, buskar och träd mot perenna motsvarigheter tillsammans med plöjningsfria metoder och att bygga upp jorden och mullbildningen med gröngödslingsgrödor med kvävefixering, förbättrad jordstruktur, mer mykhorriza mm som följd är några förslag på lösningar och vägar framåt. Metoder som även med ett verkligt långsiktigt hållbart, regenerativt bruk av jorden kan förse lokalsamhället med behovet av lokala livsmedel, grönsaker, frukt, bär mm.
En annan väldigt konkret sak som vi som har möjlighet att elda kan göra är att tillverka biokol.
Biokol kallas det organiska material, exempelvis ved, trädgårdsrester eller matavfall som genomgått pyrolys, dvs kolats, och det finns många olika sätt, småskaligt och storskaligt, att göra biokolet på. Det är samma process som händer när en tänder en tändsticka och låter den brinna upp, värmen räcker bara till att förbränna de mer lättantändliga ämnena och lämnar kolet kvar, som har blivit till biokol.
Biokol ”laddas” med näring och mikrober, som tex urin och kompost och väl i jorden bär den sen näringsämnen, luft samt vatten och härbärgerar mikrobiologin som är fundamentalt för ett hälsosamt ekosystem i jorden. I förstoring liknar det en tvättsvamp som suger åt sig massor av fukt och näringsämnen. I marken bidrar biokolets hålrum till att jorden blir luftig och lucker och kan hålla mer vatten, vilket minskar risken för att lerjordar blir vattensjuka och att sandjordar inte torkar ut så lätt. Biokolen är i jorden mycket stabil, med halveringstider på runt 10000 år. Samtidigt som biokolen skapar kolsänkor bidrar den till ökad skörd där den blandas in.
/ Boban Kalmar