Vi har bett Jesper Gunnarsson skriva något om dialekten som talas strax norr om Bottnafjorden och fick raderna nedan. Det bör noteras att dialekten här kan låta enkel när den pratas, men vänta bara tills du försöker förstå hur den är uppbyggd…
Fetstil är uppslagsordet, kursiv stil är en konstruerad dialektstavning, inom tecknet är ‘betydelsen, ordförklaringen.’ “Platsens ande” är ett projekt som Scenstudion driver där Jesper deltar. Läsaren kan själv översätta frasen till nordbottniska som dialekten norr om Bottnafjorden väl kan heta.
Undertecknad har blivit ombedd att skriva något dialektrelaterat, gärna med anknytning till Platsens ande. Ur ett bokstavligt perspektiv är det svårt, nämligen för att just orden plats och ande, såvitt jag känner till, inte finns i dialekten i dess standardspråkliga betydelser.
Istället för plats används ordet ställe, som i bestämd singular uttalas stäelt. För inte så länge sen blev jag också varse ordet stöde, med det dialektala uttalet stöe, med betydelse ’ställe’ eller ’ställe där det finns mycket av något’. I bestämd singularis blir det stöö.
Ordet ande finns emellertid i dialekten, eller åtminstone i kvilledialekten, och uttalas ane, fast då i betydelsen ’andedräkt’. Även om ordet inte finns upptecknat från vare sig Bottna eller Svenneby är det ingen vild gissning att anta att ordet blivit använt i den betydelsen även här.
Den enda andeliknande uppteckning jag själv gjort är anpust(e)n, uttalat med långt och slutet a-ljud. Ordet betyder ’andfådd’. Pusten används för övrigt i uttrycket skyda pusten ’flåsa ut, andas tungt efter att ha hållit andan’ och används särskilt om tandvalen tumlare som kommer upp till ytan för att andas. Tumlaren kallas för övrigt isa i bohusdialekten.
När det kommer till övernaturliga väsen har bohuslänskan andra ord att erbjuda än andar, exempelvis gast och spöge.
/ Jesper Gunnarsson