Mats Petersson har tagit över Båt-Svens verkstadsyta i båtverkstaden på KKV, han delar nu verkstad med Roy Wedin och Tomas Saltvik. Mats är seglare och fotograf med en rikhaltig cv. Här skriver han om hur han landade i Bottna och hur han lärde känna Båt-Sven, Sven Johansson.
Namnet Båt-Sven har jag känt till under många år. Ett namn man kopplar till träbåtar. Egenbyggda och renoverade. Jag passerade hans båtverkstad på KKV-Bohuslän för många år sedan. Verkstaden fylldes då av en tolv meter långt nybygge, men ingen Sven.
Året var 2021 då jag fick hälsa på Sven för första gången. Coronan hade fört mig hit när pandemin slog till. Inga fotouppdrag kom in. Och min stora våning i centrala Malmö, där stod hyran och andra utgifter och tickade på. Jag bestämde mig då för att hyra ut lägenheten. Tog cykeln på tåget mot Göteborg och Saltholmen där min båt låg och väntade . Det var mitten av augusti 2020 när jag kastade loss och seglade norrut, utan mål men med en enda tanke, att fixa ett boende över vintern.
En dag ringde jag till Gerlesborgsskolan som tipsade mig om en Facebook-grupp och fick snabbt ett svar. ”Vi har ett Tiny House och en lada till din båt, hälsningar Jeanette och Jesper.” I november flyttade jag in i vagnen vid Vrångstad. Från 160 kvm i centrala Malmö till 19 kvm och långt från allt, men stjärnorna var nära.
Det blev många ensamma promenader i bergen runt Vrångstad den vintern. Inte långt från vagnen upptäckte jag en hällristning. Det var två bilder. En båt och en vagn. Jag kom med min båt och flyttade in i en vagn. Den 3000 år gamla hälsningen träffade mig rakt i hjärtat.
I Malmö var jag medlem i Konstnärernas Kollektivverkstad, KKV. Att det fanns ett KKV-Bohuslän här var förstås en del av den stora slumpen som tog mig hit. Sökte därför medlemskap och fick snabbt ett positivt svar. En dag kom en man ut från båtverkstaden, det var Båt-Sven. Äntligen träffades vi och jag presenterade mig snabbt. Han nickade och sa något jag inte riktigt uppfattade innan den lilla gula bilen snabbt for i väg, med Sven bakom ratten.
Ett år senare frågade Sven om jag ville hjälpa honom att plocka ner några takplåtar utanför båtverkstaden. Sakta men säkert hade vi lärt känna varandra under året genom att segla Hergrin (hägern), en av tre vikingabåtar som Sven bygg och som ligger vid Hornbore strax utanför Hamburgsund. Vi seglar och ror Hegrin tisdagar- och lördagar från maj till september.
Under takplåtarna stod två klassiska träbåtar. En Drake och en Andunge. I fikapausen frågade Sven om jag ville ta över hans del av båtverkstaden. ”Jag ska nog bara bygga fioler i fortsättningen,” sa han. Det är sällan jag blir svarslös. Då fortsatte Sven ” vi kan ta in Draken och renovera den tillsammans. Du behöver ju en båt att segla med när du ska renovera din båt.” ”Fantastiskt! Om du menar det, så självklart vill jag det,” svarade jag.
SICKALITA är namnet på Draken, Folke Edwards gamla båt. ”Sicken liten båt” hade någon sagt till Folke en gång när han lagt till vid Bovall, detta trots att hon är 8.90 meter lång, 1.95 bred och masthöjd på 10 meter. Så kom namnet Sickalita till. Ett vackert namn och en rolig historia.
Båtnamn är intressant att forska i. En annan vikingabåt som Sven byggt fick namnet Baufryl, vilket betyder kungsfiskare på isländska. När båten var klar kom en kungsfiskare in i båtverkstaden och satte sig på stäven. Varken före eller efter har en fågel kommit in i verkstaden på det viset, vilket gör händelsen extra magisk. Min Wingakryssare heter Gattulven efter en bergsrygg på Vinga. Foxy Lady heter Svens egen segelbåt som han självklar också byggt. Foxy Lady efter en låt av Jimi Hendrix.
Jag träffade Folke Edwards flera gånger på Röda Sten i Göteborg. Vi kom bra överens vilket ökade mitt intresse för att lägga tid och kraft på Sickalita.
Tyvärr finns ingen historik om Sickalita. Men hon är välbyggd och i mycket bättre skick än jag trodde. Så nu renoverar Sven och jag Sickalita tillsammans, och planen är att hon ska sjösättas i april. Därefter ska Gattulven in i verkstaden för byte av bottenstockar och kölbultar.
Sven har byggt ett 30-tal båtar i verkstaden under snart 40 år. Många renoveringar har han också gjort. Det är en stor insats för den svenska och bohuslänska båttraditionen.
I verkstaden är vi nu tre personer som delar på utrymmet. Sven kommer även i fortsättningen att finnas till hands med sin breda kompetens.
Sverige är sämst i Norden på att ta hand om sina träbåtar. Norge och Danmark ger mycket stöd till att skydda ett tusenårigt hantverk. Hällristningarna visar tydligt båtarnas och skeppens historiska betydelse i Bohuslän. Båtarna har skapat möjlighet till liv och utveckling. En vacker historia är när sönerna till stenhuggarna i Krokstrand seglade med sten till Argentina. Den Bohuslänska graniten pryder idag de vackraste platserna i centrala Buenos Aires. Några av sjömannen gifte sig där och tog med sina kärlekar och även tangon hem till Krokstrand. Det sägs att tangon kom för första gången till Sverige den vägen, med kärlek och skepp över Atlanten, åtminstone vill de gärna tro detta i Krokstrand. Men de flesta historier berättar om ett hårt liv under mycket fattiga levnadsförhållanden. Båtarna och skeppen var då nödvändiga redskap för att överleva.
I de flesta länder har fritidssegling varit något enbart för de rika men i de nordiska länderna har det varit en folkrörelse. På många företag som Volvo och SKF fanns det förr seglingsklubbar där de flesta medlemmarna var arbetare. Folkbåten kommer från denna tradition i slutet av 30-talet. En billig klinkbyggd segelbåt, extremt sjösäker- och snabb. Folkbåten tillverkas än idag, De flesta är i plast men det görs också några i trä och kostar då flera hundratusen kronor. En begagnad folkbåt kan man köpa billigt, men det börja bli ont om dem. Därför är även de gamla fritidsbåtarna viktiga att underhålla.
Den nordiska klinkbåtstraditionen upptogs på Unescos kulturarvslista 2022 och Sven fick ett stipendium för sina insatser. Att båtverkstaden på KKV-B ska vara kvar är självklart och ligger helt rätt i tiden för att bevara en viktig tradition. Gerlesborgsskolan ligger vid vattnet, men det finns ingen koppling till skärgården och havet. Båtverkstaden skulle kunna spela en roll för att fånga in havet och skärgården i undervisningen.
I skrivande stund meddelar Sven att han planerar att bygga en mindre båt, en segelsnäcka med sprisegel. Men Sven, du sa att du skulle ju gå över till att bara bygga fioler,” sa jag till honom. Jo, jo det kanske jag gjorde, men har du sett de grova planken som ligger i båtverkstaden? Det är ek och alm. Fina bitar som jag kom över. Kölen är klar.”
Föresten så ringde en bekant till mig som nu mera bor på Konön fortsatte Sven. Han behövde hjälp med att renovera en julle..
Text och bild: Mats Petersson
