Ta avstånd och ta närhet
Under året har några skickelsedigra saker inträffat, dvs viktiga saker som kan ändra framtiden. Det är samma stora fråga här som överallt i Sverige: hur ska alla flyktingarna finna sig till rätta och hitta en plats i det nya landet? I nyheterna understryks problemen eftersom hälsan tiger still och inte blir nyheter – men samtidigt växer det fram lösningar och tillpassningar överallt i samhället.
Det är en ny värld som träder fram, globaliseringen har också nått Café Olivia nere på KKV där det numera serveras medelhavsmat av folk från Medelhavets östra kust. Och som genom ett trollslag har Gerlesborgs segregation börjat brytas.
Det händer mer: Scenkonst Gerlesborg är igång med olika slags verksamheter, Vägen ut! har startat ett socialt företag som levererar grönsaker till Inköpsföreningen som fortsätter vara en stor samlingspunkt i trakten. Varannan onsdagkväll har Gerlesborgsskolan offentliga föreläsningar, det svenska konstlivet presenterar sig som en stor belöning för dem som orkar ta sig dit genom höstmörkret.
Små orsaker kan få stora verkningar. Någon har räknat ut att det inte är många steg mellan mig och världens mäktigaste: om en räknar med att en känner någon som känner någon som känner någon osv – efter sju-åtta steg ska en i princip ha nått alla människor i världen. Detta innebär att ens inflytande kan vara väldigt mycket större än en kanske vill tro om lilla sig. Det innebär också att det vi gör i Gerlesborg med omgivningar kan få stora konsekvenser för den så kallat stora världen. Häri ligger väl också ett möjligt svar på allt det mycket oroande som händer, de pågående krigen, den växande främlingsfientligheten, allt populistiskt skitsnack som är ett direkt hot mot demokratin i flera länder och i förlängningen också vårt: att göra så gott en kan där en finns.
Populist blir den som vill ha enkla lösningar på svåra problem. Men alla vill någon gång ha enkla lösningar och då är det enklaste att förneka att det finns något problem, det är bara att… och att de som inte förstår detta är idioter. Så byggs polariseringen vidare, den bygger ju på att det är andra som gör fel som en måste ta avstånd ifrån. När en tar avstånd, säger en också att problemet är deras, inte mitt. Men det gäller att ta sig an problemen, “ta närhet” lika mycket som att “ta avstånd”.
En man måste ta avstånd från alla kränkningar av kvinnofrid men han måste samtidigt ta närhet till vad han själv gjort och gör; att han har gjort något är självklart, vi lever på ett antal sätt i ett manssamhälle och det går inte för en man att leva utan att på något sätt profitera på detta. Uppropen i #metoo berättar bara om de värsta exemplen.
I tanken är det inte svårt. Var snäll. Bli glad för andras framgångar och uppmuntra dem i motgångar. Tänk på det gemensamma bästa. Jobba på och hjälp till bara, så blir det bra. Det ska visserligen göras också och utan skenhelighet, men det är verkligen mycket enkelt att tänka rätt här. Bara att det också gäller sådana som är främmande, pratar konstigt, kanske tänker annorlunda. Och att det gäller de närmaste också. En bör tänka att det mesta går att förstå så fort en tar närhet. Om en inte vill ta närhet jämt, kan en tänka snällt ändå. Något litet eget får en ändå om en sköter sig.
Till sist handlar det om att klara vintern och dessutom ska en stå ut med att alltihop ska ta slut. Detta är de riktigt svåra sakerna. Resten är egentligen lekverk som en gör allvarliga bara för att slippa tänka på det riktigt svåra.
För övrigt anser jag att Inköpsföreningen bör bygga en jordkällare så den kan lagra rotsaker.
/ Gunnar Bäck