Om politik och politiker
Man säger “politiker” på det där viset och tänker på fifflande och samvetslöshet. Så kom riksdagsledamoten Jan Lindholm från Miljöpartiet till ett möte vi hade och berättade om hur han som kommunalpolitiker fick igenom cykelbanor i Falun genom att komma med goda argument som kunde vinna i diskussionerna – men då borde man väl tänka att hm, politiker kanske kan göra en del nytta? Regeringen höjer a-kassan och ta bort den bortre parentesen i sjukskrivningen – förbättrar trygghetssystemen – bra, det var detta jag röstade för.
Men det är klart de kompromissar. De vill inte ge Sverigedemokraterna inflytande, då måste de skapa andra majoriteter och då måste de komma överens och då måste de ge och ta. De vill inte ge SD inflytande för att dessa är fientligt inställda till invandrare och har gjort valfilmer där muslimska kvinnor i nikab (där bara ögonen syns) hotar en stackars pensionär i rullator, de spekulerar i misstro och enkla lösningar på svåra problem. Bra att de isoleras i politiken.
Men vad är politik? – sättet att styra landet. Lindholm sade att han hela tiden undrat var makten i samhället finns, egentligen – men han kunde inte ge något svar. Plötsligt är något beslut möjligt att ta som man inte kunde ta tidigare. Varför? Vet ej. Men mitt i detta som är mycket svårt att begripa, ska landet ändå styras och man måste ta beslut som man aldrig kan veta helt säkert vart de ska leda. Om det inte går bra får man skoningslös kritik. Det är ingen enkel uppgift, men den behöver göras, landet ska styras och en politisk linje behöver kompromissas fram – om man inte tycker att inbördeskrig vore bättre. Politik måste finnas, det gäller att sköta den så bra det går.
/ Gunnar Bäck