in bottnabulletin #9

Kött och mark

Stig och Maja Hanssons Ulvekärr gränsar till Skärkäll där jag bor och de har alltid varit goda grannar. När Jan Sinclair, skärkällsboende, hade skolat om sig till avbytare jobbade han hos Stig och Maja (det var så han fick korn på Skärkäll) och han kunde också ordna så att Stigs kor började beta på Skärkälls marker. Det har utvecklats och det ska också ingå skogsbete för korna, som går i en större och en mindre hage och har det bra under sommarhalvåret, de har varit KRAV-kor sedan 1998. De ska också börja beta på en bit av Hala, Skärkälls grannby.

Stig och jag är ungefär jämngamla och jag har undrat hur det skulle gå för Ulvekärr när Stig pensionerar sig. Nu visar det sig att sonen Arthur förbereder sig att ta över gården. Han är annars flygtekniker – är på gården med djuren i två veckor och på Island med planen i två veckor, vilket är ekonomiskt nödvändigt än så länge men planen är att han ska flytta hem helt och hållet. Ulvekärr är en släktgård genom Maja (som bidrar med sitt jobb som sjuksköterska) och Arthur skulle bli sjunde eller åttonde generationen, Stig var osäker på vilket. Han väntar med pensionen, någon får ju se till att korna får sitt när Arthur ägnar sig åt flygplanen.

Jag gick över och pratade med dem en stund härom veckan för att fråga om hur de tänker sig framtiden. De har mjölkkor och köttkor, mjölken ger en stadig inkomst medan köttdjuren går till slakt först efter tre år. Mjölkkorna är tjudrade på Ulvekärr vintertid (men kommer ut en gång i veckan som KRAV kräver). En plan är att bygga ut ladugården så att korna kan gå fritt inomhus under vintern och äta när de själva vill. Arthur är försiktig med utgifterna, skuldsättning är en av de stora bovarna bakom jordbruksnedläggningarna. Därför tänker han också att flockarna huvudsakligen ska växa på naturlig väg – han låter seminera för det mesta men har också haft tjurar på besök.

Köttkorna är inhysta hos grannen Jan Lindsten över vintern, de ska ju inte mjölkas utan bara klara sig och sin kalv till vårsläppet ut i hagarna. Än så länge har de betesmarker så alla kor klarar sig, men efter hand som flockarna växer behöver de större utrymme. Att hitta betesmarker bör inte vara något problem i trakten, men det krävs en del av dessa, de får inte vara vattensjuka till exempel och behöver beredas på olika sätt, gallras, stängslas och förses med vatten.

Fodret är en stor kostnad i all djurhållning. På Ulvekärr försöker de hålla nere utgifterns genom naturligt bete och minimera inköpen av kraftfoder. När de sår in vall tas första skörden som helsäd/grönfoder innan det är moget, helst som sen “mjölkmognad” eller tidig “degmognad”, dvs antingen kommer det vätska eller är degigt när man klämmer sönder kornet. Det skördar man i mitten av säsongen och ger korna under vintern. Då hinner andra gräs växa så man kan ta en höskörd senare på samma mark.

Det är en viktig och löftesrik sak att Ulvekärr lever vidare som lantgård trots att den inte är så stor. Stig och Arthur reser en del för att se annat och lära sig saker – nere i Tyskland finns besättningar på mer än tusen mjölkkor och ägarna ville inte riktigt tro sina öron när de fick veta att Ulvekärr bara hade tolv (det finns dock små gårdar även i Tyskland…).

Det mycket intressanta blir att se hur det går när Arthur lämnar flygtekniken och blir bonde på heltid. En sak vore att alla hjälper varandra. Det kan gälla betesmarker förstås, men det finns andra saker man kan tänka sig.

Exempel: Vandrarhemmet på Skärholmen har fått ny ägare som tänker öppna ett litet hotell, Bottna Inn, som också ska ha en restaurang och som alla bättre restauranger vill den satsa på närodlat och närvuxet – kött från Ulvekärr, grönt från Branneby, lamm från Yllene. Bröd från Lyckans stenugnsbageri och makrill från Bottnafjorden – osv.

Inköpsföreningen säljer fårkött från Valön, det vore möjligt att sälja lokalt nötkött där också.

Och mjölken då. Det går att göra ost av mjölk, olika ostar, och många andra saker från denna goda vätska. Det går att sälja sådana ostar och andra saker genom Inköpsföreningen. Det finns mycket att göra lokalt utifrån tanken “från ax till limpa”.

Det finns också en fråga om hur det ligger till med kultur och agrikultur. Vad säger Scenstudion? Vad säger Gerlesborgsskolan? och vad säger Ulvekärr? Framtiden blir spännande, fast det dagliga slitet kommer man inte undan och tur är väl det.

Gunnar Bäck

(– gå till http://skarkall.se/foton.html om du vill se bilder på kosläpp på Skärkäll)