Ryokan (1758-1831):
Mörkt, mörkt; vid denna årstid när man sår frön
är min munkdräkt isig, den torkar aldrig
Jag låter de vilda växterna invadera huset
jag låter murgrönan tränga igenom muren
Jag har en mun, men bara för att stamma
Hjärtat är visserligen fritt, men min dörr står alltid stängd
Hela dagen förblir jag på min kammare
ensam, sittande, med tankarna hastigt svängande
Det franska ordet obscur betyder mörk eller mörker, men det kan också beteckna fattig, enkel. Den där dubbeltydigheten i inledningsorden till Ryokans dikt går dock inte riktigt att få fram på svenska. Ordet sittande innebär att han sitter i zazen, i vaken uppmärksamhet på en kudde, en zafu, och alla som mediterar känner till det där han skriver om tankarna som kommer och går, hur de svänger fram och tillbaka.
Zenmunken Ryokan tillbringar många år i det enkla huset halvvägs upp på berget Kugami. Då och då beger han sig ner till byarna med sin stav och sin skål för att tigga. Hans långa intensiva praktik i zenmeditation gör honom vartefter till en öppnare och vänligare människa, och han är alltid glad i mötet med andra och umgås gärna.
Ryokan i Bottna är mina tolkningar av den från japanska till franska översatta texten i Ryokan, le moin fou est de retour, Moundarren. Kalligrafin i vinjetten ovan är gjord av Cheng Wing Fun.
Bottna 19 februari 2018
Catharina Göransson