in bottnabulletin #10

Ryokan (1758-1831)

Under ett uppehåll i höstregnen
går jag med barnen längs bergsstigen.
Fållen på min dräkt blir genomvåt.
– – –
Från och med idag blir nätterna kallare –
jag syr på min trasiga dräkt
till ljudet av höstens insekter.

Tiggarmunken Ryokan har nu hunnit bli en bra bit över 60. Han bor kvar i sin enkla hydda vid Otago Shrine på berget Kugami. När tillfälle ges leker han med barnen i byn. Han mediterar och studerar handböcker i kalligrafi och poetik samt buddhistiska texter och kinesisk fonetik. Fortfarande talar man på sina ställen i Japan om Ryokan och hans alltid glada och vänliga bemötande, särskilt mot barn.
Jag har här översatt robe med ordet dräkt, eftersom zenbuddhismens munkar och nunnor bär ordensdräkt, i form av en kolomo eller kimono, i mörkt tyg med vida ärmar.

Ryokan i Bottna är denna gång mina tolkningar av den från japanska till engelska översatta texten i One Robe, one Bowl. The Zen Poetry by Ryokan, John Stevens, Weatherhill 2007.
Kalligrafin i vinjetten ovan är gjord av Cheng Wing Fun.

Bottna 4 september 2018
Catharina Göransson