in bottnabulletin #12

Tre kväden om kärlek

Livet
I vart av trädens blad ser jag
din hand, din mun, din kind
I vattenytans solglitter
strålar dina leende ögon mot mig
Är jag borta från dig
lämnar du aldrig mitt medvetande
och vid varje steg jag tar
ropar mitt hjärta ditt namn

När du springer mot mig med öppna armar
vet jag varför jag en gång föddes
Lukten av din mjuka hud
fyller mig med mildhet
Ur styrkan av ditt raseri
tar världen form
Värmen från din sovande kropp intill mig
gör mig fullkomlig

Med varje cell av min varelse
vill jag göra ditt liv fullvärdigt
Allt har du att lära mig
mitt älskade, älskade barn

*

Kärleksemancipation 
Hur ska du kunna älska mig?
Jag ger dig först en rak höger mitt i nyllet
och förväntar mig sedan kärlek och respekt
Du måste vara storsint och ha humor
för att älska mig
Jag vill inte ha en andra hälft
Jag vill vara en hel människa
som möter en annan hel människa

*

La Luna
Evigheten var din blick
Dina ögon sjönk sakta genom mig
och landade på bäckenbotten
Ingenting skrämde dig på vägen
och jag flödade in i mitt centrum
under solens bländande ljus

Dina ögons tyngd drog mig mot jorden
Din kropp hade ingen yta, bara ett innehåll
som fyllde luften kring mig
och stannade kvar ancora, ancora, ancora
tills den fullkomliga mättnadens frihet
släckt varje önskan under månens bleka skiva

– Helena Kretz