in bottnabulletin #13

Dialektspalt nr 6 – Groing

I skrivande stund har det varit aktuellt med vårmarknad på KKV, där sticklingar, plantor och frön utbytts. Därför passar det bra med en dialektspalt om odling. För att begränsa spalten så hoppar vi över alla ord om det gamla bondelivet och siktar in oss på mer småskalig hobbyodling.

Det enda dialektala ord jag hört för nämnda verksamhet är groing. För själva verbet, att odla, används gro. (Rent strikt betyder det nog egentligen ’växa’ och kan även användas för människor, åtminstone enligt informationen i den syd- och västsvenska dialektdatabasen. Partikelverbet gro ihobb syftar dock på läkeprocessen när sår läker ihop.)

Varken mördarsniglar eller invasiva arter fanns när dialektens fäste var starkt och talades vitt och brett. Däremot plågade ugräset kvickrot dåtidens odlare såsom det gör idag, i dialekten benämndes det kvegga. Samma sak gäller frôsten, som gärna får hålla sig undan.

När det kommer till rotfrukter, grönsaker och annat att odla så fanns inga nymodigheter som exempelvis broccoli och spenat i bygden. Alltså finns heller inga dialektala ord för dem. Däremot finns upptecknat l, lrod, lög, mórod, potetta, pompa, rova, röbedda, syltlög, vidkål och arta (där det första a-ljudet är ett kort, öppet a-ljud).

För att få mer avkastning i odlingarna används dônga ’gödsel’. En nödvändighet är naturligtvis van ’vatten’ (uttalas med ett långt, slutet a-ljud), e tjella ’en källa’ i närheten underlättar därför. Annars får det gå med regnvan eller annat färskvan ’sötvatten’.

Olika reskabb som kan vara bra att ha i odlingssammanhang är spae, greb, pös ’hink’ (här fungerar också ordet span som uttalas med ett långt, slutet a-ljud), skuwetjära ’skottkärra’ och dôngetjära ’gödselkärra’.