I Bottna bulletin 13 och 14 skrev jag om hur maten görs på landet och pengarna finns i städerna, mest pengar i de största städerna. Det kommer en hel del från dessa städer: förutom pengar är det industrier, forskning, kunskaper, massförstörelsevapen, konst och vetenskaper. Det är maktens och penningens bidrag, vår kultur på gott och ont.
Nu tänker vi oss att klimatkrisen går att lösa och att vi slutar bränna fossila bränslen. Då gör vi också en stor fredsinsats eftersom krigen i Mellanöstern till syvende och sist handlar om kontrollen över oljan. Om ingen frågar efter olja längre behöver man heller inte kriga om den. Och krigen i Mellanöstern ligger ju bakom de stora flyktingströmmar som präglat politiken i Europa åt det främlingsfientliga hållet. Fred i Mellanöstern skulle försvaga Sverigedemokraterna. Allt hänger ihop.
Och det finns gott om sol i Mellanöstern. Utbyggda nät av solceller ger elektricitet som också kan driva avsaltningsanläggningar och ge vatten till oaserna. Oljans pipe-lines kan dras åt andra hållet.
Så att världens problem går troligtvis att lösa och tekniken finns. Det är bara misstrons politik som står i vägen, men till sist måste alla realister böja sig för fakta som snabbsmältande isar och stigande havsnivåer. Vi får finna oss i att driva våra maskiner elektriskt eller med vätgas. Detta är både möjligt och nödvändigt. Sol, vind och vatten gäller. Vi vill leva och vi vill inte förstöra betingelserna för våra liv. Vi kan inte vara annat än miljövänner eftersom det är miljön vi lever i och av och man nu en gång inte kan äta pengar.
Och livet som vi vill leva får gärna vara länge. Det är fint med medicinens framsteg där man kan rädda hjärtat och bekämpa cancern. Visserligen ska vi dö och det måste vi av olika skäl, bland annat för att ge plats för barnen som vi tycker om att göra, men de flesta har ingen brådska med att lämna livet. Då får man tänka på hälsan och mat och träning står högt på listorna. God och närande mat och friska kroppar är fint men människan behöver något roligt också som stimulerar tanke och känsla, kultur i olika former.
Och vem vill leva sitt liv framför en bildskärm medan automater kilar fram och tillbaka och matar en med läckerheter och tillfredsställer en på alla andra sätt? Ingen ansträngning, bara njutning… jo, lockande… men… ändå är det spänningen mellan olika tillstånd som gör att vi lever. Ansträngning mot avspänning, glad mot ledsen, ung – gammal, levande – död. Livet ligger i motsatserna och kämpandet i dem gör att vi inte deppar ihop. Fram till nu har det också gällt att inte svälta ihjäl. Samhället kan föda alla tack vare allt arbete men nu står vi kanske inför en stor automatiseringsvåg som befriar oss från ännu mera av det nödvändiga arbetet. Det kommer att bli tomt efter detta tvång till arbete och vi kommer att behöva hitta andra nödvändigheter eftersom också friheten behöver sin motsats.
Ja – och hur ska det vara här, i Bottna-Gerlesborg med omnejd, med konsten, jordbruket och trädgårdsskötseln, plus en del annat som filosofi och plåtslageri. Kan man leva så? Måste inte vi automatiseras? Jag skulle säga: helst inte och i vart fall inte mer än vi vill. Det gör gott att hålla på själv med den egna kroppen och tanken. Vi påstår att det går att leva som vi och vi gör det, ett enkelt liv som man kan begripa och acceptera och där det finns plats för alle sorter.
Livet fortsätter att kräva sorg för att lyckan ska kunna spira ur den och livet som vi känner det kommer aldrig att bli någon enkel sak. Det behövs fantasi, konst och humor för att stå ut intill slutet – men då går det. Tror jag.
/ Gunnar Bäck