Det blåser en sommarvind genom dalen, solen värmer bergen och det är i stort sett en fröjd att leva. Folk kommer på besök och blir entusiastiska, de tycker att vi gör det bra och vi säger inte emot, böjer bara lite blygsamt på huvudena. Vi har ju gjort en del med inköpsförening och odling och alla föreningar vi driver. Mycket av det som är viktigt här går in i den hållbara framtiden även om det återstår ett och annat.
På en del sätt är vi nog ovanliga i Bottna/Gerlesborg. Gerlesborgsskolan och KKV sätter sina märken. Eva på Scenstudion försöker ringa in det som “stadskultur på landet” och det är väl detta det handlar om, kulturmöten och verklighetsförankring. Verkligheten är verkligare på landet eftersom grundvillkoren inte skyms lika mycket av skyskrapor och stormarknader och när man sätter konstverk av olika slag i denna verklighet – märks det.
Gerlesborg liksom hela kusten får många besökare och hos oss är det ofta konstnärer eller folk som vill praktisera ekologisk omställning som är värdar. Jag bor själv i det som kallas en ekologisk ateljéby och det är ett uppfordrande namn. Vi har fått till själva byn efter många år och idag är det flera som odlar till husbehov i sina trädgårdar och snart släpper Arthur ut korna från Ulvekärr på våra gärden.
De som kommer på besök kan tycka att så borde flera leva och det borde de väl? Om man skulle ta den tanken på allvar… – alla människor är ju exempel för varandra och vi anpassar oss eller tar avstånd från det som grannen gör. Vi är sociala och exemplets makt kan vara mycket stor. Kan vi medvetet gå in för att vara föregångare? Vad skulle menas med det? Skulle alla kunna leva som vi, till exempel? – så fort man ställer frågan inser man att det inte vore lätt. Det räcker med ett fåtal exempel.
De flesta som bygger vill ha exakta mått på sina bräder och det är svårt att få till med en fogsvans men lätt på ett sågbord med eldrift. Bräder förresten – det förutsätter skogsbruk och sågverk och byggvaruhus om man inte handlar direkt från någon av de lokala sågarna. Och till fogsvansar och moraknivar krävs det stålverk och gruvor. Och även om man är en duktig odlare behöver man köpa en andel av det man äter i affären. Och man vill titta på film ibland och lyssna på musik ibland och läsa en bok ibland och besöka Stockholm ibland. Vi ingår självklart i den stora försörjningsapparaten som faktiskt gör livet både enklare och tryggare. Då har vi ändå inte sagt något om mediciner och sjukvård. Det är säkert så att människorna aldrig haft det bättre än nu och det är tack vare de tekniska framstegen och det globala utbytet.
Problemet är inte att livet blivit enklare och tryggare att leva utan att vi vunnit detta genom rovdrift på jordens resurser vilket måste upphöra. Man kan säga att vi vinner trygghet och välstånd genom att riskera livet. Även om var och en av oss förvisso ska avlida, vill vi gärna att det ska finnas lite värld kvar till barn och barnbarn. Där krävs en omställning som vi både vill och måste bli del av. Den gäller det hela och den kräver politiska beslut.
Vi är del av det hela – men ändå står vi för något i samhället och kanske en del av lösningen. Vad skulle det vara. Och vilka är vi. Man kunde försöka: materiellt enkelt men kulturellt rikt. Det är rikedom som går från konstnärskap till köksträdgårdar. Vi är de inflyttade i mötet med de infödda, de rotade med dem som rotar sig och tillsammans kan vi skapa mylla för framtiden.
Inköpsföreningen är central: en demokratiskt organiserad förening med många och aktiva medlemmar, de flesta kvinnor liksom i Tillsammansodlingen eller Hemträdgårdsföreningen.
Och så är det utställningar, föreställningar, konserter och föreläsningar. Ett rikt kulturliv på landet under parollen Kultur och agrikultur. Rik utan pengar. Det är människor som skapar former som de ställer i och delvis mot naturen. Vi kommer ur naturen men vi har ett förstånd som kan begripa att vi gör det. Vi är naturens röst kan man säga men den rösten måste skapa en kontrast till sitt ursprung för att göra det begripligt. Det har vi gjort och nu gäller det att hitta de rätta gränserna eftersom det har blivit farligt.
Några viktiga saker fattas. Vi behöver bli fossilfria och det är nog det viktigaste vi kan göra materiellt sett för att motverka klimatförändringarna. Det är möjligt och egentligen inte svårt – det är bara att sluta köra på fossilt bränsle. Det är det viktigaste. Om man inte har råd att själv köpa en eldriven bil, kan man dela den med andra. Eldrift har sina problem eftersom alla lösningar för med sig nya problem – men det överhängande viktiga är att sluta bränna fossilt och så fort dt bara går. Och cykla så mycket man orkar.
En annan sak rör integration och mångkultur. Trenden går mot det lokala – men parollen Tänk globalt, handla lokalt gäller och vi behöver kunna ge plats åt nyanlända personer som vill bosätta sig här.
Det blir lätt alltför allvarligt och det är också en fara eftersom det gärna får vara gott att leva som nu på morgonen med solen i allt det gröna, eller med prat och dans och lite kärlek. Det finns en del roligt och intressant att hitta på och vi har en lång lista i Bottna Idébank som har fritt uttag.
/ Gunnar Bäck