in bottnabulletin #9

Globala problem lokala lösningar

När detta skrivs pågår rättegången mot lastbilsmördaren Akhilov, den man som gjort mer än någon annan för att skapa misstro och ängslan mellan olika folkgrupper i Sverige. Samtidigt undervisar jag så många muslimer som sökt sig till Sverige för att de hört att det är ett öppet och tolerant samhälle där de hoppas finna sig väl till rätta. Och samtidigt med det finns det gott om politiker som fiskar i främlingsrädslans vatten och hoppas det ska ge utdelning på valdagen. Andra håller emot.

Sverige gjorde en storartad insats 2015 med det stora flyktingmottagandet. Vi räddade tiotusentals liv, fantastiskt, vårt sura land? Nu är det redan en annan tid eftersom vi måste ta fatt i problemen som uppstod med detta räddande. Flyktingarna och alla andra nyanlända behöver finna sig tillrätta, lära sig språket och kanske omskola sig för att hitta jobb. Det tar tid och det kostar pengar men detta är normalt.

Vi har råd och detta beror troligen på att vi länge varit någorlunda generösa med invandringen. Det är nog ingen slump att det är just Tyskland och Sverige, de främsta mottagarländerna, som har starkast ekonomi i Europa. De nyanlända vill visa att de kan något och det vill deras barn också. De bemöts inte alltid väl, det kan vara misstro eller vänligt överseende och det gör dem revanschlystna och då blir de ambitiösa och det gör att alla jobbar bättre och då går det bra för landet. Normalt.

Men en mindre del av invandrarnas barn blir mer förbannade än revanschlystna, eller de är desperata och tror inte på att det finns något liv för dem i Sverige så de satsar på kriminalitet som i skjutningarnas tid är en slags rysk roulette, när kommer kulan? – gängkriminaliteten som en slags maskerat självmord.

Det gäller att våga ta emot och ta närhet till problemen, för problem finns och fler kommer, så är ju livet. Det är några viktiga skillnader mellan välbärgade och fattiga länder och dem behöver man bry sig om – men det gäller att trots detta kunna erbjuda platser i samhället för den första generationens invandrare som passar dem – då blir problemen för andra generationen mindre. Detta är inte heller något konstigt.

Detta gäller oss också, den stora integrationsprocessen pågår också i Tanums och Sotenäs kommuner (för att inte tala om Munkedal och Strömstad). Först gäller det att kunna jobba bredvid någon som det är svårt att förstå för att den pratar svenska hela tiden, respektive att den inte pratar riktigt begriplig svenska. Då hjälper det att tänka goda tankar och utgå från att alla gör sitt bästa. Det är lätt sagt men kan vara svårt i praktiken.

Jag tror att Vägen ut! i Branneby kan organisera en del av denna process, den har redan börjat med målaren Hassan i Hogslätts vänboende och kommer förhoppningsvis att visa sig på andra ställen hos oss. Detta behöver inte bli någon idyll eftersom inget är någon idyll, men det är del av något som behöver ske i det land vi vill leva i som tar sitt ansvar i världen.

Gunnar Bäck