Det har varit en underlig höst i politiken men under konstigheterna i maktspelet ligger riktiga frågor. Den omedelbara anledningen till problemen är ju Sverigedemokraternas framgångar och hur man ska tackla detta parti. Där är moderater och kristdemokrater villiga att regera med stöd av SD fast de inte vill låtsas om det medan centern och liberalerna säger nej och där står vi när detta skrivs. SD slår ut med armarna och undrar varför man inte vill prata med dem som representerar en miljon väljare, och vinner nya sympatisörer på detta. Många borgerliga väljare tycker också det är konstigt att inte samarbeta med SD när politiken i sakfrågor tycks så lika.
SD kallar sig nationalkonservativa och de har vunnit sina framgångar framför allt genom att kritisera invandringspolitiken. De vill värna svenskheten. De är också del av ett populistiskt uppsving som går genom världen – Polen, Ungern, Danmark, Italien, Österrike – Indien, USA, Filippinerna, Brasilien – det är mycket och det finns anledning att oroa sig. Oron gäller först samhällsklimatet, de populistiska makthavarna är mer intresserade av nationell samling (som i praktiken utesluter massor av människor) än av yttrandefrihet och det märks i deras politik.
Det är också en nationell egoism. För tre år sedan visade sig Sverige från sitt allra bästa när vi gav skydd åt mer än hundratusen människor som var hotade till livet – något helt fantastiskt som vi fortfarande kan vara stolta över. Det kostade på en del, givetvis, men inte mer än vi klarade. Nu är vi upptagna med att tillsammans med de nyanlända få till ett fungerande samliv. Det har sina svårigheter men ger samtidigt nytt liv och energi åt hela landet. Det är sorgligt att se hur få politiker det är som vågar stå upp för denna historiska insats – plötsligt ser man den bara som problem. Men det är bra att rädda liv och det ska man göra så mycket man orkar.
***
Och under alltihop ligger klimatfrågan med sitt obehagliga tickande. Populisterna löser frågan med att förneka att den finns så länge det går. Därefter säger de att den måste lösas på något annat håll eftersom det egna landet skulle förlora på att ändra något.
Det är ett underligt sätt att tänka. Varje år blir det mer akut. Glaciärerna smälter bort vilket påverkar floderna och ger översvämningskatastrofer. På andra platser är det torka och bränder. Klimatförändringen är här. Men populisterna blundar och försöker tro att alltihopa är hittepå från forskarna. Hela världen blir en kamp om pengar och inflytande.
Men det stämmer inte. Klimatfrågan och ekologin är på riktigt. Ekologin går före ekonomin, det inte går att tjäna pengar på förbränd jord. I grunden är det enkelt men förändringarna som måste till kräver en del. Det gäller omställning och det kräver slut på användande av fossilt bränsle och då behöver exempelvis Preemraff i Lysekil stängas. Det är Sveriges näst största hamn och den hanterar bara olja, så det är ingen liten sak och man kan förstå att politikerna tvekar.
Men det finns solceller, vindkraft och vattenfall. Faktum är att el från solceller numer är den billigaste elen på de flesta håll i världen och detta är mycket hoppingivande. Förändringen pågår och vi är del av den. Det vi gör på vår lilla plats kan få stor betydelse om det är bra gjort. Det kan gälla mötet mellan konst och jordbruk – kultur och agrikultur – men också avsegregering av Gerlesborg. Tack vare invandringen har hela världen kommit till Tanums kommun och det är inte konstigt om det känns nytt och främmande. Men världen är en och densamma och klimathotet visar att människorna delar samma öde även om det inte alltid verkar så. Det gäller att väva oss samman. Tänk globalt, handla lokalt.