in bottnabulletin #13

Vi måste minska köttätandet för att rädda klimatet. Framför allt gäller det köttdjur som utfodrats med grödor odlade i monokulturer. Det gäller inte lika mycket köttdjur som är uppfödda på gräs i ett återskapande jordbruk. Det kommer att bli mindre kyckling och mer grönsaker på våra bord när vi låter odlingsmarker få bli en del av naturen igen och mat från levande jordar får tillbaka sitt näringsvärde.

Återskapande jordbruk kallas oftast regenerativt jordbruk och är kanske framtidens jordbruk. Fler och fler tror det. Beteckningen regenerativt jordbruk är en direktöversättning från engelskans ’regenerative agricultur’, så bättre kalla det för återskapande jordbruk.

Återskapande jordbruk.
Återskapande jordbruk betyder att man bygger upp och brukar jorden på sådant sätt att man kan inte behöver tillföra konstlade medel och bara behöver använda plogen minimalt. De ekologiska jordbruken med djurskötsel arbetar till stor del så redan idag. Återskapande jordbruk gör mycket mer, framför allt för att höja jordens mullhalt och förmåga att ta upp kol. Det gör att man kan förbättra jordens produktivitet utan att utarma jorden. En del av det arbete man slipper ifråga om jordbearbetning måste läggas på stängsling av betesmark och flyttning av djur på ett för det växande gräset optimalt sätt.

Fotosyntesen.
Med solens hjälp (fotosyntesen) är markens arbetsförmåga enorm, marken kan relativt snabbt få högre kolhalt och sänka koldioxidhalten i atmosfären.
Jordbruken, dvs lantbruksföretagen hjälper marken att göra det jobbet och matkonsumenter handlar de varor som produceras.

Bästa sättet att binda kol med fotosyntesen är att odla gräs, gräs växer bra om det äts upp eller klipps. Kolet i luftens CO2, som tillvaratas i fotosyntesen bygger inte bara upp växterna utan en betydande del av kolet strömmar dessutom ner i marken och utgör den största delen av de marklevande mikroorganismernas näring. Överskottet av kol lagras i marken.
Med en helhetssyn på gräsvallen kan kor, får och getter få gräset att växa trefalt mer och binda tre gånger mer kol. Gräsätande djur förvandlar effektivt gräset till kött, mjölk och dynga. Dyngan stannar på vallen, bryts snabbt ner till mat för mikroorganismer som hjälper till att öka mullhalten, öka kolhalten och göra marken bördigare.

Jag är säker att vi i framtiden kommer att få höra mycket om högre mullhalt och kolinlagring i åkermarken. Nästa gång kanske vi kan fördjupa oss mer i detalj om bland annat: Plöjning eller snarare inte plöjning, artrikedom i gräsvallen, vikten av rötternas djup och som en riktig klipphängare utlovar jag en förklaring på vad alvverkan är för något.

/Jan Sinclair

Citat NE:

”Ordet regenerativt kommer av regeneration som främst användes inom biologin och medicin för att beskriva den process genom vilken förlorad vävnad ersätts genom nybildning av strukturellt och funktionellt identiska celler.”

Ur ett debattinlägg av Eva Dalkvist i tidningen Etc har jag citerat hennes uppdelning av fyra olika odlingssätt:

” 1. Konventionell odling med plöjning av jorden innebär att jorden är naken och obevuxen under flera månader om året. Daggmaskar och andra organismer får svårt att överleva i den upp och nervända jorden.

Konstgödsel gör det också svårt för jordorganismer att överleva i den obalanserade kemiska miljön. Biocider dödar de flesta bakterier, svampar och insekter som annars skulle ha lösgjort de ämnen ur jorden som växterna och vi behöver. Den här sortens matjord innehåller oftast mindre än 1 procent organisk substans, det vill säga bakterier, svampar, växter och djur.

Hur mycket organisk substans en odlingsjord innehåller är mycket viktigt eftersom den substansen till största delen består av koldioxid. Det som odlas och säljs ingår i ett kretslopp och har ingen betydelse för klimatet om det inte är träd som står länge.

Denna sorts odling innebär att jorden blir hård och ogenomtränglig för regn, rötter, daggmaskar och annat levande. Resultatet blir erosion av jord med vind och vatten. Jorden transporteras ner i haven vilket innebär, förutom matbristen, att mindre koldioxid magasineras.

FAO, som är FN:s jordbruksorgan, räknar med att vi har 60 års skördar kvar med konventionell odling innan all jord är borta på jorden!

2. Ekologisk odling med plöjning innebär att fler daggmaskar, svampar, insekter och
mikroorganismer överlever i jorden. Denna odlingsjord innehåller oftast dubbelt så mycket organisk substans eller mer, runt 2 procent, än konventionella odlingar. Detta innebär att denna odlingsjord härbärgerar minst dubbelt så mycket koldioxid!

3. Det som verkligen gör skillnad är de bönder som odlar utan att plöja och som använder olika sorters täckgrödor tillsammans med den gröda som planterats för försäljning.

När man använder många sorters plantor som täckgröda med olika blomningstid blir också insekter, fåglar och andra djur gynnade. Sjukdomar i den odlade grödan får inte fäste eftersom inte bara en enda gröda odlas och sjukdomsalstrarnas fiender finns rikt representerade i täckgrödan och dess rötter.

Dessa jordar kan nå upp till 3–4 procent organiskt innehåll. Att jorden innehåller tre–fyra gånger mer organiskt material än konventionellt odlad jord gör naturligtvis stor skillnad i koldioxidupptag!

4. Om man odlar enligt punkt 3 och sedan släpper ut till exempel kor, får, gäss och hönor som får att äta upp skörderesterna på åkrarna kan det organiska innehållet öka 6-11 procent vilket är mer än sex till tio (!) gånger mer än konventionellt odlad jord.
Det enda sättet att få jorden att öka i tjocklek är att låta djur beta! Själva matjordstäcket kan då öka i tjocklek och blir mycket effektivt på att suga upp nederbörd.

Odlingssättet i punkt 4 är det som kan återställa eroderade och dåligt fungerande odlingsjordar och öka koldioxidupptaget markant.

Den fjärde typen av odling är lönsamt både för odlaren och klimatet. Produkterna blir också mer näringsrika för oss människor eftersom de extremt djupgående rötterna och alla organismerna i jorden frigör alla typer av mikronäringsämnen som vi behöver.”