in bottnabulletin #18

– eller iallafall den stunden han tillbringade som miljöaktivist i Brofjorden på Rainbow Warrior i september 2020.

En nordamerikansk profetia berättar om hur människans girighet gör jorden sjuk och att en mytomspunnen grupp krigare kommer stiga ner från en regnbåge och rädda jorden.

I och med klimatkrisen har profetian gått i uppfyllelse och nu har regnbågskrigarna landat här i vår bygd i norra Bohuslän där ödesslaget står: Vad väljer Sverige, att förverkliga Parisavtalet eller att tilllåta oljeraffinaderiet Preemraff i Brofjorden att expandera?

Lisa Åstrand talar med regnbågskrigaren Gustav Martner på Greenpeaces flaggskepp Rainbow Warrior III när hon kom till Brofjorden -mittemellan Sotenäs och Lysekils kommun.

Greenpeace aktion började den 5:e september utanför Lysekil med den flytande klimatmanifestationen ”Segla för klimatet”. En stor skimrande regnbåge stod stolt över havet utanför Sotenäs mellan skurarna som en blinkning från myten som gett skeppet dess namn.

Rainbow Warrior har besök av kustbevakningen. Tankern Tärnbris är på väg in i Brofjorden.

Den styva kulingen decimerade dock armadan till Rainbow Warrior och ett fåtal andra större båtar med bara de mest erfarna skepparna.

– Vi ville ju inte att det skulle bli som Trump-båtparaden utanför Texas som var dagen innan vår parad, där flera båtar sjönk, säger Gustav Martner -över telefon, då coronarestriktioner gör att skeppet inte tar ombord besökare, där hon ligger för ankar utanför Brofjorden.

Vistelsen här är en del av en internationell kampanj som kallas ”North Sea Revolution” som syftar till att göra Nordsjön till en plats för 100 % förnybar energi och fasa ut regionens klimatskadliga oljeproduktion. Rainbow Warrior kommer senast från en aktion på en dansk oljeplattform.

Besättningen speglar skeppets namn med människor från en mångfald av nationer. Spanien, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Indonesien, Nya Zeeland, Australien, Korea…

Gustav är från Göteborg och det är första gången han är med på Rainbow Warrior. Greenpeaces coronarestriktioner är hårda.

– För att få gå ombord fick jag först stanna ensam på ett hotellrum utan att gå ut i en vecka, vilket ju var karaktärsdanande, men, ja det är ju inte bara att… säger Gustav, som jag förstår av tempot på hans ordflöde, föredrar att agera före att sitta stilla och vänta på bättre tider ensam på sin kammare.

– Ja jag vet att jag pratar snabbt, särskilt när det handlar om saker jag är passionerad för.

Och omställning är ett ämne som Gustav Martner uppenbarligen känner djup passion för. Orden smattrar. Sedan ett år tillbaka är han ansvarig för Greenpeaces digitala kommunikation i Norden.

– Igår la vi ut en film om en dörr som vi släpat runt i hela Bohuslän, har du sett den? Nähä. Då får du kolla.

Greenpeaces film handlar om att vi väljer vilka dörrar vi vill öppna. Och stänga. För nu gäller det. Om Sverige verkligen väljer att öppna dörren för expansionen av Preemraff eller om moder Svea ska hålla sitt ord om vad hon skrev under på i Paris den tolfte december 2015 där hon lovade att minska den globala uppvärmningen så att den inte går över 2 grader, helst 1,5. Vilket inte anses vara möjligt om Preemraff tillåts öka sina utsläpp med en miljon ton koldioxid per år.

Lysekils kommun har sagt ja till Preemraffs expansion.

Trots Lysekils kommuns inställning så vill många boende i trakten att vi ska följa Parisavtalet och satsa på omställning istället för Preem men här på landsbygden är man ju så beroende av bil att leva fossilfritt är svårt. Ska man till exempel åka till Lysekil och protestera får man göra det med bil. Det blir ju paradoxalt att samtidigt som man protesterar mot Preem så gynnar man dem.

Gustav tycker inte det är ett dugg paradoxalt eftersom infrastruktur inte är en individuell fråga utan något som samhället bygger efter ett gemensamt beslut och sen får alla rätta sig efter den väg man valt oavsett om den är bra eller dålig. Därför är det så viktigt vad vi väljer nu. Han går femtio år tillbaka i historien när beslutet att bygga raffinaderiet i Brofjorden togs.

– Protesterna då handlade inte bara om ja eller nej till ett raff utan även om vad man kunde haft istället. Det ligger en nedlagd tågstation i Hallinden. Hade vi inte satsat på fossila bränslen och bilismen som huvudsaklig infrastruktur så kunde vi haft en elektrifierad järnväg att åka till Lysekil med.

Han tar även upp exemplet med trädkramarna i Ljungskile och konsekvenserna av att de förlorade striden mot motorvägsbygget då för trettio år sen och den fossila infrastruktur vann ännu en seger. Idag tar det sju timmar att åka tåg från Göteborg till Oslo. Med bil tar det fyra timmar. Om det hade varit tvärtom hade fler naturligtvis åkt tåg. Hade fler åkt tåg så hade det satts in fler avgångar. Hade det gått fler avgångar hade fler åkt tåg… och så vidare.

Snöbollseffekten. Den boll du börjar rulla växer. Volvo. Jag rullar. 

– Allt vi bygger slår ut något annat. Alla vet var den riktiga framtiden ligger och den ligger inte i förbränningmotorn.

Förvisso inte, men vi har en jäkla massa förbränningsmotorer som kommer rulla några år till. Är det då inte lika bra att låta Preemraff göra skitjobbet så snyggt de kan, än att det görs i något annat land med kanske ännu högre koldioxidutsläpp? Och hur ska Preem kunna skapa raffineringsmöjligheter för biobränsle om de inte tillåts bygga ut?

– Enbart biobränsle som Preem lockar med att de ska satsa på kan inte ersätta de enorma volymer energi de fossila bränslena gett. Inte ens om vi kalhugger hela Sverige. Vi måste ställa om. Och ja, nu tävlar oljeraffinaderierna världen över om att få vara kvar -för att få köra några år till, innan det är slut för gott, men det är ett race to the bottom. Vill Sverige ens vinna det racet?

Vi måste ställa om. Klimatångest i en mening. 

– Ett bra recept mot klimatångest är att börja engagera sig för att lösa problemen, tipsar Gustav glatt, som sen han började jobba på Greenpeace känner sig ännu mer hoppfull om att förändring är möjlig -just för att han jobbar med det -förändring.

Snöbollseffekten igen. Det du lägger din energi på och sätter i rullning tenderar som sagt att växa. Så tänker jag på tipping points och så tänker jag att jag inte ska tänka så mycket och skriver vidare. Scribo. Jag skriver

Rainbow Warrior får enligt Gustav många påhälsningar av nyfikna och båtburna supportrar som tackar dem för att de är här.

Har någon nyfiken, eller arg, från Preemraff, bogserbåtarna eller lotsarna tex, kommit ut till er?

-Nej, men i förra veckan hade vi möte med Preem. Vi har inga permanenta fiender eller vänner, vi vill hitta lösningar. Vi pratar med de som är inblandade i frågan, säger Gustav och förklarar att Greenpeaces ställningstagande mot en expansion av Preemraff inte handlar om att de vill ta jobben från nån.

– Individen behöver arbete, så är det. Och vi vill varna dem som tror att det finns en framtid i att satsa på oljeindustrin. Vi behöver komma in i omställningen mycket snabbare, det ger däremot jobb. Hållbara sådana, säger Gustav innan han är tvungen att avsluta samtalet för att Rainbow Warrior ska blockera inloppet till Preemraff så inte oljetankern Grena Knutsen ska kunna lossa sin last av norsk råolja men det vet jag inte då utan är något jag ser på nyheterna sen.

Någon personligare betraktelse över sin stund på jorden än så har Gustav inte heller tid att förmedla med all aktivism som ska begås under Rainbow Warriors aktion i Brofjorden. Jag får nöja mig med att titta på filmerna som Gustav lägger upp på Greenpeaces hemsida. Aktivisterna Karianne och Johanna klättrar upp i Preemraffs oljekranar. Gustaf Skarsgård åker ut i gummibåt och hälsar på. Banderoller vecklas ut. Gustav hälsar godmorgon och vinkar godnatt från däck.

För några timmar står pumparna i Skandinaviens största oljeraffinaderi stilla och istället är det Greenpeaces budskap som pumpas ut. Här ska de blockera råoljetransporter tills Stefan Löfven sagt nej till expansion av Preem. 

Rainbow Warrior, Annie från Bohus Malmön och ålekråka

Så bra. Då kanske jag hinner ut till Bohus Malmön igen och få lift ut till Rainbow Warrior med nån båt och själv ta det foto på mitt intervjuobjekt som jag vill ha istället för foton på de ”PARIS eller PREEM”-banderoller i Rainbow Warriors mast jag får tillskickat mig.

Men innan jag hunnit korsa fjorden för att stalka Gustav ser jag på marinetraffic.com att Rainbow Warrior försvunnit från Brofjorden.

När jag hittar henne därute bland vågparker, vindfarmer och båtar med namn som Seashark, Avatar, Clean Planet, Fru Andersen, Corona, Amazon Warrior, Celtic Spirit och finska krigsskepp har Rainbow Warrior rundat Skagens udde, på väg till Bremen. Seglen är hissade. Den amerikanska dieselmotorn vilar.

Stefan Löfven har inte sagt nej till Preems expansion.

Och minsann, där är Grena Knutsen på väg till Gullfaks oljefält för påfyllning av sin last av gegga av gamla dinosaurier och urtida skogar från Jurrasiceran.

Jag kan inte sluta googla och gräver mig liksom en oljeborr i Equinors oljefält djupt ner i reptilernas Jurassic.

Jura, etymologiskt från keltiskans iuris som betyder skogsklädda berg. Tänk, därute på botten av gamla Nordsjön ligger sediment av förhistoriska skogar.

Och en dag är platsen där jag bor åter havsbotten.

Jag googlar vidare och läser att det råder ingen tvekan om att den globala havsnivån stiger på grund av klimatförändringarna. Och allt snabbare går det.

Och det är inte ett löst tyckande av troll (som f.ö också är ett oljefält i Nordsjön) utan det är IPCC, FN:s klimatpanel som kommit fram till det.

IPCC beräknar att havsnivån kommer att fortsätta stiga under flera hundra år oavsett om växthusgaserna minskar drastiskt. Halten av koldioxid i luften är redan för hög för att vi ska kunna stoppa avsmältningen av inlandsisar och glaciärer.

Lysekil ligger illa till. Det kunde de tänkt på, politikerna i Lysekils kommunfullmäktige om de hade googlat.

Men Bottnafjorden ligger, som namnet antyder, lägst. Bottnaborna är de första som går under när drottning Ran, havsdjupens gudinna, med stöd av vårt flitiga fossila eldande, reser sig och återtar sitt rike.

Så vad ska man ta sig till med denna information?

Jag har identifierat tre vanligt förekommande strategier att bemöta klimatforskarnas rön med:

1) Förneka och skriva ”Idioter” i kommentarsfältet till Greenpeaces och Naturskyddsföreningens konton.

2) Förtvivla i klimatångest och (om man orkar) skriva ”Idioter” i kommentarsfältet på Preems konton.

3) Inte kalla någon för ”Idiot” men engagera sig för förändring.

Av ovanstående tre valmöjligheter ter sig ändå alternativ 3, det val som Gustav Martner gjort, som mest tilltalande.

För Gustav var glad och verkade iallafall ha roligt.

Sin stund på jorden.

 

/ Lisa Åstrand


Fakta: Rainbow Warrior

Den första Rainbow Warrior blev sänkt av franska staten 1985 då hon protesterade mot Frankrikes kärnvapenprovsprängningar i Franska Polynesien. Den portugisiske fotografen Fernando Pereira förlorade sitt liv i bombningen av skeppet. När det blev känt att franska staten låg bakom dömdes de att betala ut skadestånd till fotografens familj vilka efterskänkte pengarna till Greenpeace så att Rainbow Warrior II kunde inhandlas.

Efter 21 år i Greenpeaces tjänst gick Rainbow II i pension och ersattes 2011 av den helt nybyggda Rainbow Warrior III.

Det här är första gången sen jungfruturen 2011 som Rainbow Warrior III är i Sverige.