Fällkniven, ropade han. Har du sett min fällkniv?
Nä, sa hon. Har du sökt?
Jaaa, så klart jag har! Jag har sökt överallt. I ladan, i trädgården, bland kålen och löken och morötterna där jag rensade ogräs i morse. Jag har kammat igenom rödbetorna, ärterna, grönkålen, kronärtskockorna, salladen, vitlökslanden, potatislanden ….Hela växthuset. Hela kryddträdgården. Jag har sökt här uppe runt stugan, jag har sökt inne i stugan, på toa, i vedbon, runt vedbon… i gräset runt komposten, i gräset till dammen, runt dammen…skogsvägen till brevlådan. Ööööverallt.
Jag ger upp!
En vacker eftermiddag några dagar senare låg hon på knä i växthuset och skördade bönor. Plötsligt hoppade storpaddan fram ur bladmassorna. Den hade blivit litet störd och försökte ta sig uppför den branta lilla jordväggen och försvinna in i sitt hål, men föll likt en otymplig tankvagn handlöst baklänges och hamnade på rygg.
På kvällen berättade hon vad som hänt; hur paddan fallit baklänges nedför den branta jordkanten, hur hon hjälpt den försiktigt på alla fyra igen och hur snabbt den försvunnit in under de stora squashbladen. Plötsligt ropar han till. Fällkniven! Nu vet jag! NU VET JAG! Häromdagen stod jag ju uppe på den där övervuxna, rätt branta gamla komposthögen med trimmern och skulle slå gräset där när jag föll baklänges ner och hamnade på rygg. Jag brukar ju alltid ha den i bakfickan. Han steg upp och ut ur huset. Sprang nerför backen och där i gräset intill komposthögen låg fällkniven.
En sann historia från Stenliden
/ Eva Enderlein