Se på bilderna. Det är nästan på dagen 100 år som passerat mellan de togs.
Fotona är tagna i augusti i Kville, Tanum, samma växt är det som de på bilderna arbetar med. Lin (”Linum usitatissimum” som Linne kallade det ”det högst nyttiga”) och som odlats i minst 10 000 år ända sedan människan slog sig ner som bofasta och jordbrukare.
Då i Kville 1921, var arbetet en del av den då nödvändiga och slitsamma självförsörjningen, och alla som kunde deltog, inklusive barnen. Fibrerna i linstråna bereddes till kläder, lakan och andra textilier som behövdes på gården och i socknen.
Det är allas vårt samma kära Bohuslän, med dess till synes eviga klippor. Men mellan bilderna är det även 100 år av väldiga samhällsförändringar. 100 år som innebar en enorm ökad användning av fossila bränslen med gigantiska koldioxidutsläpp som följd. Klimatsmarta och miljövänliga textilmaterial som lin och hampa ersattes av bomull och syntetmaterial vars odling och framställning kräver mängder av olja och annan energi och kemikalier och gifter i framställningen.
Nu, i samma Kville fast 2021, syns det på bilderna hur vi rycker linet och hänger upp det på tork inför rötning och vidare beredning. Nu är inte odlingen för husbehov, vi odlar linet i föreningen Bohuslin, som driver ett arbetslivsmuséeum och butik kring linet i Kville.
När linet som bruksföremål försvunnit från våra hus och hem och inte längre kläder våra kroppar, när det i mycket liten omfattning odlas i vårt land, så vill vi med odlingen och beredning av linet hålla kunskapen omkring det vid liv.
Det är inte bara en fråga om att driva ett muséeum kring linets roll i historien. I denna omställningens tid behöver vi miljövänliga material i alla led i vår tillvaro, så även textilier. Vi vill medverka till att linet återfår sin rättmätiga roll och plats i design, hantverk och till husbehov för var och en.
Det lätt att bli missmodig när en tänker på planetens och dess invånares framtid som helhet.
Men hav förtröstan. Du och vi är viktiga. Det är trots allt summan av varje enskild handling som tillsammans utgör och avgör det som händer här i världen. Det är ofta i det praktiska görandet tillsammans med andra som en får kraft, motivation, inspiration – som är det som skapar mening. Låt oss uppmuntra och engagera oss i tillsammansodlingar, småhusbyar, folkkök, integrationscaféer eller vad det månde vara för projekt som passar i just allas våra omgivningar.
För vi står oundvikligen i omställningens tid. Det enda framtidsscenario som är rimligt och vettigt att se är att vi lokalt liksom globalt lär oss leva hållbart, i samklang med allt annat levande. Nu.
Se på bilderna igen. Vi har mer än vad vi kanske tror att lära oss av bilden från linberedningen i Kville i augusti 1921.
/ Boban Kalmar