in bottnabulletin #22

Prototypia och Refugium

Ordet prototyp står för något som är det första exemplaret av något. Prototypia blev just nu ett namn för platser där sådant gärna händer och jag tror de finns världen över men inte så uppmärksammade eftersom medierna mest intresserar sig för olyckor och död. Detta beror på att man kan dra en suck av lättnad varje gång någon annan dör, inte min tur denna gång heller. Men det är aningen för mycket död nu på grund av Putins ansträngningar, då kunde man titta på oss själva som ett Prototypia.

På Chalmers i Göteborg härförleden var det konferens som hette Platsen och rummet där vi var med som exempel. Man fick också veta mer om EU:s klimatomställning och att det finns en estetisk aspekt i den, det ska bli både omställt och vackrare på vår kontinent. Och vår lilla plats kan befinna sig mitt i världens intresse, Lena Falkheden med flera berättade om de kooperativa hyresrätterna här, Vänboendet och det som planeras kring Andreastorpet.

Och som vi vet finns det mera i Bottna-Gerlesborg – KKV och Gerlesborgsskolan och Scenstudion, Inköpsföreningen, Skärkäll och Hala, Tillsammansodlingar och alla andra odlingar, jordbruk och trädgårdar, kyrkor och församlingsråd, plåtslagerier, rörmokerier och snickerier, plastsamlande och till allt detta ett bageri från ax till limpa. Jag vill gärna tro att vi tillsammans sår frön med alla dessa exempel och att de ska bidra till att en bättre värld växer fram.

Denna bättre värld finns redan ibland, annars kunde vi inte tänka oss den. Så snart vi är mätta i magen och har det bra där vi är – finns vi i den bättre världen och de flesta dagar har lyckligtvis fina stunder, man kan inte veta exakt varifrån stunderna kommer men det är väl de som balanserar upp resten. Vi vet också att de goda stunderna inte alls behöver vara storslagna eller triumfartade, det enda som krävs är att de är fina. De kommer som dagarnas gåvor.

Detta är enkel och mycket gammal kunskap och den har väl alltid balanserat upp det hemska som också alltid har funnits. Så länge vi alla ska döden dö för att ge plats åt dem som kommer nya och efterträder oss, får vi finna oss i att denna hemska död lurar eftersom den krävs för att de underbara nya ska hitta sin plats. Detta är normalt, gäller alla, inga undantag. Men man orkar inte tänka på det hela tiden, man vill leva på så länge det går.

Vad betyder detta för tanken på Prototypia? Enkelt taget: leva vidare och inte fördärva livsmiljön. Sluta bränna fossilt och låta bli att skövla skog och annan natur. Inte skada andra och gärna bjuda till, men för övrigt göra vad man vill. Då finns det mycket kul att hitta på vilket vi gör och då är vi Prototypia. Prototypiorna finns i samma värld som det krigas i, som nu i Syrien, Jemen eller Ukraina. Mariupol har nyss kommit in på världens långa lista av förstörda städer, tillsammans med Dresden, Grozny och Aleppo.

Krigen går inte att göra mycket åt från våra dalar när de väl har startat. Men vi kan ta emot dem som kommer på flykt till oss, ge dem en fristad – refugium – och prata med dem om vad som är bäst att göra. Vi kunde vara en rastplats i livet för flyende, respektera sorgerna hos dem som kommer men kanske också göra roliga saker. Om flykten varar länge, kan vi utveckla något tillsammans. Man vet inte vad eftersom det beror på dem som kommer och vad de väcker hos oss. Vem vet, kanske kan vi tillsammans med dem odla fram nya fröer, sticklingar, tankar och kunnande som kunde växa och ta sig i Ukrainas bördiga jordar – och mellan våra bergknallar.

I skrivande stund vet vi inte hur kriget ska utvecklas och inte heller hur många flyktingar som kommer till Tanum och Sotenäs. Den som kan tänka sig ställa boende till förfogande kan kontakta kommunen via länken

https://www.tanum.se/kommunpolitik/samhallsskyddochberedskap/flyktingmottagandeukraina/anmalanomtillgangligbostad.4.527082b17f44b5e9b4d4e6b.html. 

Det finns andra sätt att bidra, hjälp till livets nödtorft till exempel. Googla “hjälp till flyktingar.” En av Tanums flyktingsamordnare är Jeanette Karlsson i Vrångstad, jeanette.karlsson@tanum.se

/ Gunnar Bäck