Det är förmiddag, solen skiner från en nästan molnfri himmel och det luktar höst.
Jag går i sakta mak längs grusvägen och andas in den klara friska luften.
Ser att ormbunkarna börjar bli bruna och vissna ner. Hör bäcken porla, stannar till en stund och följer med blicken alla fallna löv som virvlar runt i den strida strömmen…
Fortsätter min promenad, det kommer en vindil svepande mellan träden och strax befinner jag mig i ett glittrande björklövsregn – så vackert – står bara stilla och njuter av alla fallande dansande guldgula löv.
Passerar efter en stund ravinen, på min högra sida, där vildsvinen härjat runt och totalt massakrerat den förut så vackra dalgången – ledsamt.
På andra sidan, har traktens jägare satt upp ett gömsle, för att om möjligt decimera vildsvinsstammen och inte mig emot!
Stannar och pratar en stund med grannen Per som precis tagit upp sin båt och håller på att “vintra” den. Han är nöjd och glad ….
Kommer så ut på stora vägen, ser till att gå på rätt sida så jag slipper alla stora grävmaskiner som är i färd med att gräva ner kommunalt vatten och avlopp. Nästan alla grannarna har blivit tvångsanslutna – vissa är glada andra mycket missnöjda. Per är, som nyss sagts, glad.
Är framme vid vår egen kooperativa förening, där vi kan köpa ekologisk och närproducerad mat till bra priser. Vi är nästan 200 medlemmar som hjälps åt med att driva butiken. Alla medlemmar har egen nyckel och kan handla när som helst då andan faller på… Jag plockar ihop äggen, som kostar 3 kr/st och kommer på att jag också behöver galltvål för att ta bort en fläck på fina blusen.
Summerar och skriver in i pärmen, på min flik, vad och för hur mycket jag handlat.
Vänder åter hemåt, går längs stora vägen, där bilarna kör alldeles för fort men svänger snart in på vår lilla grusväg där lugn råder. Kommer ikapp nya grannen Eli, som arbetar som syn- och dövtolk och hon berättar om senaste uppdraget – att syntolka under en veckolång resa på Svalbard. Fascinerande ! – Vilka ord ska man använda för att beskriva något för någon som aldrig sett ? undrar jag. – Man får använda känsla och taktilitet, svarar Eli. Jag får erkänna att jag inte blir mycket klokare…
Vi kommer fram till brevlådorna och där skiljs våra vägar – kram och ha det ! Jag tar med mig posten, går upp för alla trapporna och sätter på en kanna kaffe.
Gerlesborg Dalarne 20191006
Annett Florén
info@annettfloren.com