som vi nu börjar anar vidden av, men som vi ännu inte känt verkligt påtagliga följder av här än.
De politiska, sociala och ekonomiska landskapen har förändrats och kommer förändras igen, och i klimatförändringarnas spår kommer det ske snabbare. Faktum är att det händer redan idag, på platser mindre förskonade än vår på jorden.
En värld, som Bottnafjorden är en del av, i behov av drastiska, hastiga förändringar- mot omställning. Hur bottnar vi i Bottna 2050? Hur vill barnen ha det då? Än så länge har vi resurser att ställa om, låt oss göra det så gott vi kan nu. Låt oss vara ett inspirationsexempel för andra platser. Och låt oss att fortsätta ha trevligt under tiden.
Hur skapar vi en förutsättningar för en vardag av verklig omställning?
Om en tänker på arbete, av fritid, av livstil, av produktion/konsumtion/transporter/energi. Med flera behov… Om en ser på Bottnafjordsområdet ovanifrån så framstår det som det finns bra förutsättningar för omställningen, det finns en samarbets-delande-kultur redan etablerad som tex KKV och inköpsföreningen är vitala medskapare till och aktörer i.
Vi kan inte vänta på att kommunen, på att staten eller myndigheterna kommer att fixa omställningen åt oss. Vi får börja själva och får vi igång det så kan vi säkert längs vägen samarbeta med och påverka både kommun och andra myndigheter.
Hur gynnar vi det lokalt producerade/konsumerade? Hur uppmuntrar vi hållbara livsstilar? Hur finner vi och uppmuntrar lokala producenter och leverantörer? Om inte en efterfrågad produkt finns på den lokala marknaden, hur kan vi då medverka till att den skapas lokalt? Vågar vi tänka tankar på en bygdebank? Om det är läge, kanske en lokal valuta, som inte exkluderar andra platser? Hur får vi till mer hållbart och byggande och boende till rimligt pris i området? Det finns goda exempel, även i närområdet, som vi kan inspireras av, som tex Egnahemsfabriken på Tjörn.
Rådande samhällssystem verkar fått oss att tro att det är affärsrelationer mellan så stora aktörer som möjligt som är modellen. En kan se det som att en i vårt ekonomiska system varje dag röstar med sin plånbok. Låt oss i så fall lägga den rösten lokalt.
Hur kan vi investera i lokala projekt som verkar för gemensamt uppställda mål omkring hållbarhet och lokal omställning osv? Skulle tex 100 personer satsa 100 kr/månad var, skulle det finnas 10 000 kr varje månad att satsa på hållbara lokala projekt. Personer, projekt och föreningar skulle kunna ansöka om stöd/lån/crowdfunding/arbetstimmar/byteshandel. Finna vägar till ömsesidig hjälp, med ekonomiska och mellanmänskliga relationer skapa win-win situationer. Personliga och kollektiva hjälpanden. Som skulle kunna användas till uppbyggnaden av en lokal kvarn, förädlingskök, till lokal energiomställning eller återbruk. Eller vad det nu finns för andra lokala behov, det kan vara att återställa våtmarker, vattenvägar eller ängar eller varför inte ålgräsängar i havet…
Jag vågar påstå att varje lokalt investerad krona/arbetsinsats ger flerfaldigt tillbaks till lokalsamhället? Jag blir gärna motbevisad, bara det blir ett samtal, en diskussion kring dessa frågor. Hur kan vi låta ekonomi och andra resurser recirkulera runt i lokalsamhället? Hur kan vi skapa en hållbar lokal arbetsmarknad/produktion/konsumtion? Hur skapa en verklig lokal marknad, som inte endast omfattar en mindre del utan en större del av våra liv.
Vågar och vill vi som tror på att stärka den lokala ekonomin och som har några kronor att satsa på skapa en lokal bygdebank? Som vi kan utforma som vi vill, efter våra behov, möjligheter, önskningar?
Vågar vi att lägga tolkningsföreträdet hos oss själva, och inte hos transnationella banker och företag – vilkas intressen är dolda- och knappast gynnar varken vår eller varje annan trakt? Hur länge skall vi fortsätta att i så hög fortsätta främja dolda intressen?
Utmaningarna vi har framför oss handlar såväl globalt som lokalt att lära oss samarbeta, att samverka för alla parters och det allmännas, till naturens bästa.
Hur kan vi utveckla vår förmåga att samarbeta, till en hållbar kommunikation, till delande av resurser? Hur kan och vill gör vi det? Säkert är att vi inte har något att förlora om vi försöker så gott vi kan.
Boban Kalmár