Larmsignaler hörs dagligen kring klimat, artutrotning, överfiske – det är ingen hemlighet att människornas, dvs vårt, sätt att leva hotar oss själva. Ändå finns det en underlig dövhet inför dessa signaler. Kanske hänger den dövheten samman med att det verkar så hopplöst svårt att göra något åt saken.
Likväl händer det saker som troligtvis bidrar till att förbättra situationen. Transporterna går över till el- och vätgasdrift, stål ska göras utan kol och även cement ska tillverkas klimatneutralt 2030 om man får tro Cementa. Det händer alltså inte så lite inom de mest fossilslukande områdena. Och det händer saker i vårt närområde.
Man kör förbi Väjern mot Kungshamn och då ser man två jättecisterner på berget och strax intill ett jättestort glashus. Om man kör av mot Smögen men tar till höger före bron kommer man till en p-plats med Orkla till höger och Sotenäs Symbioscentrum till vänster. Så gjorde jag och träffade Emma Ek, som berättar att cisternerna tillhör företaget Rena Hav, de rötar bland annat processvatten med organiska rester från från Orkla, Lerøy och Marenor, de stora fiskindustrierna i Sotenäs kommun. Sedan blir det biogas och KRAV-certifierad växtnäring av det. Det går bra att köpa sådant, ta med en dunk till Klevs gård eller till grinden utanför Rena Hav, fyll på och betala med Swish, kostar tio kronor litern.
Man blir förvånad. Det visar sig alltså att det finns ett bolag som tar hand om fiskfabrikernas avfallsvatten och tjänar pengar på detta. Dessutom är det bara en början på ännu mer kretslopp. Smögenlax (som är något annat än den gigantiska anläggningen som inte blev av) kopplar sig till Rena Hav och vill bygga en laxodling med saltvatten på land och energi från Rena Hav där laxarna delvis kan leva på fiskrens från de tre andra fabrikerna. Man kan titta på dessa roliga kretsloppsbilder om man vill förstå bättre, se smogenlax.com eller renahav.nu. Det ska bli en anläggning med minimalt klimatavtryck säger de.
Emma jobbar på Sotenäs Symbioscentrum. För tio år sedan började man inse i Sotenäs att det fanns en utmaning kopplad till avloppsfrågorna från fiskfabrikerna som behövde lösas för att de skulle kunna utöka sin produktion, kommun och näringar behövde göra något. De studerade frågan, efter några möten reste de också till Kalundborg i Danmark där man länge arbetat efter principen att den enes avfall är den andres råvara och de har organiserat detta så att allt tas till vara så långt det bara går. Där fick man ett ord på det man ville skapa i Sotenäs och sedan bildades då detta Symbioscentrum med avsikt att facillitera utveckling av symbiosnätverket, samordna industriverksamheterna och arbeta med hållbar utveckling.
De talar om industriell symbios – där fiskhanteringen är en del, detta ska utvecklas vidare – och om social symbios som handlar om att sätta människornas kunnande i centrum, det finns också en kompetensmäklare för att föra samman folk så de kan hjälpa varandra. Övergripande mål är att främja de gröna näringarna. Även vuxenutbildningen i Sotenäs knyts till detta Symbioscentrum. På rasterna kan eleverna blicka ut över sundet till Smögen genom panoramafönstren.
Den stora anläggningen bredvid under plexiglas är Algfabriken, The Swedish Algae Factory. Där odlar de alger av arten diotima som de får ut kisel ur skalen på. Algerna livnär sig på avloppsvatten från fiskindustrin, något som ska utvidgas när Smögenlax börjar i stor skala. Produkten de får ut kallar de Algica och den används till fossilfria skönhetsprodukter. som ska vara mycket bra. Algica kan också förbättra solceller med ända upp till 36 % – arbetet med detta fortsätter. En av dem som arbetar där är Philipp Bucher som kommer från Freiburg där han arbetade med solceller; nyligen flyttade han till Gerlesborg med sin fru Annika och deras barn. Det är forskning och utveckling på gång och hemsidan heter swedishalgaefactory.com
Sotenäs kommunhar också startat en marin återvinningscentral som tar hand om hopsamlad plast och uttjänta fiskeredskap ur havet. De försöker sortera fram olika slags plaster för återvinning. Gamla fiskeredskap går oftast att göra något med, de är tillverkade av den bästa plasten och blir inte mikroplast så snabbt. Emil Olofsson och Tomas Eriksson samlar plast i sin verksamhet Pelagiska och levererar till återvinningscentralen.
Emil berättar om de olika plasterna. Plast bryts inte ner biologiskt, i stället spricker den sönder till mindre mindre och mindre bitar som blir uppätna av fåglar, fiskar och valar. De kan sedan svälta ihjäl därför att deras matsmältning blockeras av plast. En strandremsa kan se hur fin ut som helst men när man skrapar lite på sanden kan det ligga metertjocka lager med plast under. Stormarna lagrar om allt som flutit i land.
Hur hamnar allt detta i havet? – en stor del har spolats ut från land givetvis, det kan vara plastmuggen som jag tappade i ån och inte fick tag i, eller papperet till min godisbit som blev kvar i skogen. Vattnet tar förr eller senare plasten och spolar ut den i havet. Eftersom vi är åtta miljarder människor blir det ganska mycket plast om alla slarvar på detta obetydliga sätt. En del är ännu slarvigare, det finns olyckor och det finns hänsynslös avfallsdumpning.
Sammantaget blir ju detta ett gigantiskt problem. Vårt levnadssätt slår tillbaka på djur, natur och oss själva. Fler förstår detta och Emil och Tomas får en del stöd för sin verksamhet, från Sparbanken Tanum liksom från Smögens tvålbruk – och även från Milkywire som samarbetar med Klarna. Deras båt ägs av den ideella föreningen Pelagiska vars medlemmar också är med och städar ibland.
Plastsamling är en verksamhet som aldrig tar slut och det kan tyckas deprimerande att hålla på med detta dag efter dag. Men det är likväl en meningsfull syssla säger Emil och dessutom – det är en underbar sak att ge sig ut på havet och i snart sagt alla väder. Det är vackert mellan kobbarna.
Mer om Pelagiska: gå till https://plastkusten.story.aftonbladet.se/chapter/plastkusten/
Så kan det gå till i närområdet. Den 25 mars kommer Emma Ek till Café Existens och berättar mera, välkommen då! Symbiosen kan gärna omfatta konstvärlden också.
Gunnar Bäck
(ordet symbios är grekiska och betyder samlevnad för det gemensamma bästa. Lavar är till exempel en symbios mellan svamp och alg – algen får energi från solljus via fotosyntes och svampen ger stadga och vatten.)