Vi gjorde en expedition Boban och jag för att följa bäcken och se efter varifrån allt vatten som flyter kring KKV kommer ifrån. Det var diken eller meandrar, ofta omgivet av alar. Plastbitar från söndriga ensilagebalar viftar här o var längs med bäcken i träden i vinden. Vid slutet av Kenneths och Catharinas mark är ett sammanflöde: till höger från Bottnadalen, till vänster från Vrångstad. Det är också däromkring som bäcken börjar bli rak och därifrån har den nog rätats ut ner mellan åkrarna ut mot havet. Vi gick åt vänster och tog oss förbi Anders Hanssons hus med stöd av allemansrätten, där fanns en liten bro och några kalkoner som vi inte vet om de tillhör Anders. På andra sidan stora vägen och den gamla stenlagda bron blir det mera strömt och ett par kvarnstenar ligger där som minne från en kvarndamm som annars är helt borta. Boban hade kaffe med sig och vi drack det sittande på fundamentet till ett älgtorn.
Sedan strömmade vattnet i den djupa ravinen invid vägen innan vi var framme vid det märkvärdiga Vrångstad med skeppssättningar, gravhögar och bautastenar som stått där i mer än tusen år. Stendösen är äldst, där pratar vi om flera årtusenden. Och nyare stensättning har gett en bro och en kanal som avvattnar den sjö som inte längre finns kvar vid Skogby, på andra sidan grusvägen mot Ulvekärr och Svenneby gamla kyrka – sjön utdikades som arbetsmarknadspolitisk åtgärd vid den stora arbetslösheten på 1930-talet. Det berättas att stenindustrin i Bohuslän då lamslogs och att nödhjälpsarbeten inrättades, som mest jobbade 10 man med att stensätta kanalen och att timpenningen var 50 öre. (Läs mer på https://www.bohuslansmuseum.se/kunskapsbanken_bohuslans_historia/vrangstad-kulturmiljo/.)
Det var en fin expedition och vi pratade om att ordna våtmarker längs vägen. Det skulle gå att ordna på flera ställen, på slätten alldeles före KKV, före backen till Bottna kyrka och längs bäcken mot Vrångstad. Våtmarkerna skulle kunna tjäna fler syften.
Dels som miljöåtgärd. Våtmarker är bland de mest artrika miljöerna i Sverige och viktiga för den biologiska mångfalden. De bidrar till en mängd olika ekosystemtjänster som vi är beroende av. Eftersom de kan binda koldioxid spelar de dessutom en viktig roll i arbetet med att bromsa klimatförändringarna. (Läs mer på: https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/vatmark/skota-restaurera-och-anlagga-vatmark/)
Dels skulle våtmarker kunna hjälpa att hejda vattnet innan det översvämmar KKV, vilket annars har hänt två gånger under den senaste tioårsperioden.
Vid sidan av våtmarker finns ett behov av bevattningsdammar längs med bäcken. Behovet av vatten kan inte underskattas. Vi såg under en sommar som den torra 2017 hur vattnet blev en stor bristvara i grönsaksodlingen på Korslid.
Bra vore också att plantera fler träd och buskar längs med bäckarna, i synnerhet längs med de odlade fälten, där de inte förökar sig så lätt av sig själva. Träden och buskarna, varav en del kan vara fruktträd och bärbuskar, kan hysa en mångfald av liv, binda växtnäring som annars lätt hamnar i bäcken och sen övergöder havet, de kan även binda kol i jorden.
Att ordna en gångstig mellan KKV och Vrångstad är sannolikt en bra idé, svalkande på sommaren och med flera platser där man kan blöta fötterna under alarna och en historisk promenad mellan granitverk. Kanske kunde KKV ordna en ny skeppssättning nära sig. Kanske kunde man gräva en vallgrav som helt omger KKV som Janolof Bengtsson föreslår. Vått, roligt och betryggande.
Många nyfikna frågor hopar sig när vi går längs det porlande vattnet. Om våtmarker och vatten. Vad kan man göra längs bäckarna? Ska det vara broar och promenadstråk, bänkar? Kan KKV sätta skulpturer där? Och hur många fördämningar skulle det behövas för att tillräckligt skydda KKV? Kan det nångång återigen bli en kvarn med damm som i forna tider? Hur kan vi underlätta för öringar, ålar o annan fisk och vattenlevande organismer att gå upp längs bäcken? Hur skulle en återmeandring av delar av bäckarna kunna gå till? Och vad säger markägarna? Vi fortsätter vandra, frågandes…
Gunnar Bäck med hjälp av Boban Kalmàr
