Vi bor på landet och här händer inte mycket om inte vi själva får det att hända. En sak som hänt är att de flesta har fått in fiber i huset tack vare Svenneby Bottna fiber, en ekonomisk förening som grejade installeringen till en inte orimligt hög kostnad med hjälp av statsbidrag och en massa frivilligt arbete. Det var likadant när elektriciteten kom för snart hundra år sedan. Vi organiserar oss själva och hjälper oss.
Ett annat exempel är Hogane skola, mitt emot Svenneby gamla kyrka. Den skolan ville kommunen sälja eftersom det inte skulle finnas tillräckligt med barn i trakten som de bedömde saken för tjugo år sedan. Spekulanter var en privatperson och ett religiöst samfund, ingendera någon bra lösning som traktens folk såg det – det ordnades opinionsmöten och protester. Jag var med på ett möte, det var upprörda känslor. Då ändrade sig kommunen och sålde huset till ortsborna i stället, till priset av en krona. Det fanns vissa villkor för detta: huset skulle kunna användas till skolverksamhet i framtiden och det fick inte säljas vidare utan skulle gå tillbaka till kommunen om övertagandet skulle misslyckas.
Jag tycker detta är ett vackert exempel på lokal demokrati, också ekonomiskt – de som tog över hade ju betalat skolan genom åren via kommunalskatten och kommunens styrespersoner kunde släppa eventuell prestige, de var ju ofta bekanta med dem som protesterade och litade på dem, och Bengt Mattsson, dåvarande kommunordförande, kunde komma med erbjudandet om övertagande – fast kronan de skulle betala har visst aldrig blivit levererad, säger Anna Pagander.
Anna var drivande i detta övertagande där många goda krafter förenades. Hon berättar att de måste ha en förening av något slag som formell ägare och det blev Bottna-Svenneby sockenförening som bildats en gång för att ta dessa socknars intressen till vara. Den hade inte haft så mycket verksamhet på en tid men väcktes nu till liv av Ingvar Olsson, en annan kommunpolitiker bosatt på Spånslätt nära Gerlesborgsskolan. Han hade varit rektor i Kungshamn och demonstrerade för övrigt hur det går till när man vrickar en eka, dvs sätter en åra i aktern och driver ekan fram med den, bra när man inte får plats med årorna (och inte har någon motor). Ove Eriksson, den gamle plåtslagaren, var med och startade föreningen för snart ett halvsekel sedan och sitter fortfarande i styrelsen.
Det var ett stort åtagande att sköta skolan. Det fanns en förskola som stannade i huset men inte betalade någon överväldigande hög hyra. Det fanns också en lägenhet på andra våningen som hyrdes ut och utrymmen i källaren som blev förråd, åt min fru bland andra. Nödvändigt underhållsarbete sköttes av frivilliga krafter. En stor del av traktens hantverkare drogs in i detta för det var inget litet åtagande – det är en stor byggnad som kräver ommålning, underhåll av fönstren, taket, stuprännorna – osv. Det ordnades kalas och julmarknader för att få in extra pengar, Michael Norlind och Eva Dal spelade barnteater, det var mycket tid och omsorg som lades ned.
Jag hade kontakt med Anna då o då genom åren, jag var inte aktiv i föreningen men betalade medlemsavgift, för det mesta. När vi ordnade höstbaler i Evja Folkets hus ringde jag och frågade om vi fick låna bord och stolar på Hogane, det gick alltid bra, och vad kostar det? Nej det kostar inget, du är ju medlem. En annan gång var det Bohusläns kammarkör, vi behövde övningslokal en helg och kunde vi hyra in oss? Javisst, det går bra. Och det kostar? jag tror det skulle bli några hundra för två dagar – men kan vi inte få betala lite mer? vi är ju en hel kör och det finns lite pengar. Nej det vill vi inte. Det ska vara möjligt för alla att hyra lokal här.
Det var en lyckosam satsning och jag tror att den generösa hållningen gjorde att folk ville bidra med frivilligt arbete (även om det inte alltid var så enkelt att få ihop folk). Efter några år fanns det barn igen i Bottna-Svenneby, under några år var det lågstadieklass som sedan flyttade till Hamburgsund. Nu är det förskolan som är fast etablerad. Kommunen tar ett ordentligt ekonomiskt ansvar, senast för en ombyggnad som förskolan behövde, men det är fortfarande Svenneby-Bottna sockenförening som ansvarar för huset. Anna har slutat som ordförande, nu är det Solveig Ek och städdagar och loppmarknader som stöd för verksamheten. Det är gympa, yoga, Qi Gong, T’ai chi, föreningsmöten och ett och annat kalas i lokalerna när barnen har gått hem.
/ Gunnar Bäck