Det finns naiva frågor, som frågan vad man lever för egentligen. När man ser alla vältränade personer runtom kan man tänka att man lever för att kroppen ska må bra och se fin ut. Då är det inte lätt att vara tjock. Eller tittar man på bilar och tänker att det gäller att ha en som är dyr. Då är det inte lätt när man bara har en rostig cykel.
Men här sitter jag och ser de gulnade lönnloven i solen mot gräset tvärsöver gärdet och det röda torpet bakom. Rätt snyggt tycker jag. Är det därför jag lever, för att jag ska kunna se detta snygga? Kanske det… och i så fall är maten och värmen bara hjälpmedel? Om jag sedan kan peka på alla löven och någon tittar och håller med, jo det är snyggt, verkligen – vad mer kan jag egentligen begära? Skönhet, mat, värme. Finns det något mer?
Man måste skaffa maten och värmen på något sätt. Och de vackra lönnlöven faller på gärdet som finns därför att det betas av grannens kor och torpet rödströks härom året. Inget är bara-bara som vi säger här i trakten. Men allt jobbet gör man väl för att man ska få vara med om dessa stunder när livet helt enkelt är – bra? Man lever inte av bröd allenast. Samtidigt tror många dumt nog att det finns grader i att må bra och att de går att mäta i kronor och ören, ju mer desto bättre. Detta stämmer inte och det bevisas av detta gärde i solskenet.
Man behöver pengar men de är också ett otyg om man börjar tro på dem. De är inte till för sig själva, man kan inte äta dem och kontokortet ger ingen värme om man eldar upp det. Att sitta still och tycka om något, det krävs för att flängandet ska få någon mening.
Det finns en fråga, vad ska detta vara bra för, bara sitta still? och det finns talesätt från flitens dagar, “fåfäng gå görer mycket ont” där fåfäng betyder att vara lat. Men vilan är meningen med arbetet och konst kan vara sådant man får vila ögonen mot.
Eller man deltar utan att använda musklerna, som i film eller böcker. Man utvecklar fantasin, ty den kan tränas liksom allt annat i kroppen. Och man kan göra konstiga saker bara för att man fick lust till dem eller för att de var viktiga på något annat sätt.
Man slipper vara nyttans träl. Förr var det nödvändigt, minst nio av tio måste träla på åkrarna för att samhället skulle klara vintern. Nu är det inte så längre när det finns maskiner. Vi behöver göra dem utan fossilt bränsle för klimatets skull men vi vill nog ha dem kvar, vi hoppas de ska göra oss friare, dvs friare? då kan vi ge oss tid att lära oss handarbete, att dreja, dra ett streck utan linjal, svarva utan elektricitet, laxa en låda… långsamt arbete, dröjande – att sitta still och titta på, bedöma, kanske bli glad för.
Det är inte nyttigt, bara glädjande. Nyttan är till för det.
/ Gunnar Bäck